November Criminals är en snäll och välmenande film, en slags thriller för ungdomar eller möjligen en ungdomsfilm för thrillerentusiaster, som är för lättsam där den borde vara allvarlig och för allvarlig där den borde vara lättsam.
Det främsta problemet med filmen är att hunden som ligger begraven luktar för mycket. Ett mord har begåtts och någon är mördaren, visst, men mord och mysterium är märkliga saker – verkligheten i ett våldsdåd kan kopplas bort till förmån för underhållning, TV-deckare lyckas få oss att göra det varje vecka, men om mordet blir för verkligt för oss kan vi inte längre tänka bort verkligheten. Det har fastnat mer än det borde.
Det är, på ett ungefär, vad som händer här. Det är en svart kille som mördas, ungdom, står bakom kassan på en restaurang – vi får inte se mordet, filmen klipper till skottets vita sken, men det gör det bara lättare för oss att föreställa oss det.
Vem som mördat killen är inte upp till polisen att lista ut – de har för mycket att göra, och de tycks skriva av fallet som gängrelaterat – så det blir strulige high school-pellen Addison (Ansel Elsgort) som får gräva ner sig i det. Faktumet att Addison börjar en egen utredning sprider sig snart – kidsen tycker han är koko, lärarna oroar sig och skolpsykologen förutsätter att det har något att göra med hans mamma, som nyligen dött. Addison själv har inget val än att streta på, för han är en ungderdog i high school så det är liksom hans öde.
Samtidigt som det här pågår är Addison av-och-på i ett förhållande med Phoebe (Chloë Grace Moretz). Filmen är faktiskt en del ungdomsthriller och en del ungdoms-romkom. Phoebe ska vara den coola tjejen som hänger med Addison fastän han är lite nördig, och tanken är att de tillsammans går igenom ungdomens oskuldsfulla första kärlek. Trevande, först, men efterhand mer säkert.
Man kan undra vad allt fluff har att göra i en film som börjar med det tragiska mordet på en ungdom och man kan undra helt rätt. Det finns en osäker känsla av ignorant obalans genom hela filmen. Addison har tunnelseende i sin jakt på mördaren, han tjatar om rättvisa men verkar egentligen driven av personliga känslor. Varför han egentligen vill hitta mördaren? För att veta det måste vi veta hur bra han egentligen kände offret och hur han bearbetar förlusten av sin mor.
Men filmen glömmer ge oss de centrala ledtrådarna. Istället pågår Addisons jakt på sanningen parallellt med den bildningsromantiska kärleksberättelsen, där filmen verkar ha sitt verkliga hjärta. Det kan också vara att Moretz, vars karriär mer och mer börjar kännas som en sol bakom tunga moln, tar varje scen på allvar och ger hennes halvdana karaktär mer energi än den förtjänar. I vilket fall som helst kan vi lägga ihop filmens olika delar och via uteslutningsmetoden se att den använder ett grymt mord som plot point för en harmlös kärleksberättelse.
Till en viss grad gör filmen så gott den kan – Addisons brödsmulor tar honom efterhand till knarklangare och trailer trash-skurkar, och filmen använder hans enorma naivitet för att öka spänningen när han hamnar i trubbel. Tekniskt är filmen också kompetent gjord, även om ingen duktig fotograf eller klippare kan fixa saker som temabalans och ton.
Kruxet är att när man i en film dödar ett barn, och låter ett annat barn bli påverkat av det, så ökar kravet på en viss typ av ärlighet. November Criminals är en blandning av tonårsdrama och noirmysterium, men dessa genrer har inte verktygen för en sådan akut berättelse som den som vill berättas. Den döda pojken är för viktig för att bli en bricka i handlingens spel, där krokodiltårar och sentimental musik kommer automatiskt och som på beställning. Man kan säga att filmen bokstavligt talat leker med döden.
FREDRIK FYHR
NOVEMBER CRIMINALS
2017 USA 86 min, färgfilm, codex (Arri Alexa) (DCP) 1.85:1. Regi: Sacha Gervasi. Manus: Steven Knight, Sacha Gervasi. Producent: Marc Bienstock, Ara Keshishian, Beth O’Neil, Erika Olde. Huvudsakliga skådespelare: Chloë Grace Moretz, Ansel Elgort, Catherine Keener, David Strathairn, Terry Kinney, Cory Hardrict, Danny Flaherty, Victor Williams, Allie Marshall, Tessa Albertson, Karina Deyko, Philip Ettinger, Leah Procito, Mickey Gilmore, Noel Ramos, Jared Kemp. Foto: Mihai Malaimare Jr. Klippning: Martin Pensa. Musik: David Norland. Scenografi: Curt Beech. Kostym: Julie Weiss. Produktionsbolag: Black Bicycle Entertainment, Lotus Entertainment. Distribution: Sony (DVD/BR). Kategori: Bred dramathriller för unga vuxna, halvindie, 3/5-aktstruktur. Genrer: Tvärkorsning av tonårsdrama/romantik (Young Adult) och film noir-procedur anpassad för en tonårspublik, standardmelodramatisk (mainstream) i stilen med något romantisk ton. Premiär: 7 november 2017 (USA) (VOD). Sverigepremiär: 22 januari 2018 (DVD).
Omdöme: Misslyckad blandning av romantik och film-noir i en Young Adult-form; tekniskt OK men handlingen har för höga insatser för det hantverksmässiga utförandet, resultatet är obalans och en grundläggande brist på övertygande innehåll.