Jag tror verkligen att de här två killarna skulle kunna existera. Stone (Nicolas Cage) och Waters (Elijah Wood). Korrupta snutar som letar efter ett sätt att lura systemet, och som har siktet inställt på en heist som kommer göra dem till ekonomiskt oberoende frilirare i Mexiko. Jag vet att de kan vara i en riktigt bra film också… har jag inte sett dem i två hundra andra, förresten?
Så, om man jämför med hundra slumpvist utvalda filmer i samma stuk så är The Trust ganska bra. I synnerhet första halvan av filmen är en ganska kul film noir-stänkare av gammalt hyggligt virke, men i slutändan är det den typ av film som inte riktigt tillfredsställer en hur lågt man än sätter ribban.
Man får säga OK. Låt oss säga att Elijah Wood spelar den ena polisen, lite good cop, och låt säga att Nicolas Cage är den andre, lite bad cop, och OK, ponera att de planerar en stöt ihop och OK, låt oss säga att de har lite problem att lita på varandra och att filmen är OK om du säger OK, visst. Du är hela tiden medveten om att det är den här filmen du tittar på, den du väl okejat för ditt inre, men den övertygar dig aldrig riktigt om att den är något annat än just den OK filmen.
Men inledningsvis är det inte ett problem, eftersom mycket helt enkelt är roligt. Cage är perfekt vald i rollen som polis som verkar arbeta under sin egen ambitionsnivå och Wood är precis rätt vald som den musigare killen med ett verkligt samvete – och jag måste säga att jag gillar Woods val de senaste åren; för att vara filmstjärnan som hade huvudrollen i Sagan om ringen-filmerna, efter en lovande karriär som barnskådis, har han kört av vägen mot lättglömda men rätt roande genrefilmer som Grand Piano och The Last Witch Hunter. Det börjar nästan kännas som att Elijah Wood hör hemma exakt här, i en direkt-på-video-release mot Nicolas Cage.
Cage är Cage. Karaktären han spelar är en galning, men Cage balanserar honom precis så effektivt att vi inte inser det förrän alla ägg lagts i korgen. Man behöver inte ens lyssna så noga på vad storyn går ut på, för närvaron är så betryggande.
Detsamma gäller för filmens genretillhörighet – från det inledande knarktillslaget till det mystiska bankvalv som duon ger sig på att försöka bryta sig in i, och det givna kaoset i slutet, tuffar The Trust omkring i samma 80-talsmarker som The Nice Guys (om än långt ifrån lika bra) – landskap där galna planer smids i lömska barer och kupper genomförs med en känsla av glädje, inte sociopatisk brutalitet.
Fotografen Sean Porter är ganska intressant också, nykomlingen har ett sinne både för rörelse och inramningar samt det filmhistoriska film noir-språket. Sist men inte minst har Jerry Lewis en biroll som Cages pappa i några scener, en genuint överraskande närvaro som hade gjort 80-talskänslan komplett hade det inte varit för att Lewis verkligen matchar sin ålder i dessa dagar. Hur det kommer sig att han är med i den här filmen har jag ingen aning om.
Men min beundran för dessa skådespelare påminner mig också om filmens tråkigare delar, vilka kommer i synnerhet mot slutet där intrigen mynnar ut i manuslösningar som snipp-snapp-slutar filmen i ett meningslöst tomrum. Går stöten som planerat? Finns käppar i hjulet? Blir good cop och bad cop oense om vad de ska göra med gisslan?
Allt det kan jag leva med, oavsett hur förutsägbart det är. Det jag inte gillar är när en film ringer och beställer sitt slut ungefär som om den beställer pizza – varpå slutet säger att det ska vara där om tjugo minuter och sedan punktligt står vid ens dörr och ger en sig själv. Men istället för en pizza får du eftertexter och en förvirrande känsla av att någon glömde skriva klart sitt manus.
Det är nästan bokstavligt talat vad som händer i The Trust. Jag kan inte riktigt rekommendera filmen, men om du ändå ser den så kom ihåg att beställa en riktig pizza först. Det kanske lättar besvikelsen, och fyller den otillfredsställande känslan i magen med ost.
FREDRIK FYHR
THE TRUST
Originaltitel; land: The Trust; USA.
Urpremiär: 13 mars 2016 (South by Southwest).
Svensk premiär: 13 juli 2016 (DVD, BluRay, VOD).
Speltid: 107 min. (1.47).
Åldersgräns och lämplighet: 15.
Teknisk process/print/bildformat: codex (ARRIRAW); DI/D-Cinema/2.35:1
Huvudsakliga skådespelare: Nicolas Cage, Elijah Wood, Sky Ferreira, Jerry Lewis, Ethan Suplee, Kenna James, Steven Williams, Carl Windom Carlito, Kevin Weisman, Keston John, Joe Palubinsky, Jiaming Zhang, Xin Yi Gan, Marcus Weiss, James D. Smith Jr.
Regi: Alex Brewer, Benjamin Brewer.
Manus: Benjamin Brewer, Adam Hirsch.
Producent: Brad Schlei, Mike Nilon, Braxton Pope, Molly Hassell.
Foto: Sean Porter.
Klippning: Lauren Connelly.
Musik: Reza Safinia.
Scenografi: Scott Kuzio.
Kostym:Mona May.
Produktionsbolag: Highland Film Group, Hassell Free Productions, ass. Ingenious Media, Saban Films, The Electric Shadow Company, Prettybird Pictures.
Svensk distributör: Noble Entertainment.
Betyg och omdöme: Över medel – traditionell noir-film med två bra skådespelare och ett hyggligt utförande, men intrigen rör sig mot en poäng som aldrig kommer och filmen får därför inget naturligt slut.