I fantasylandet Azeroth råder frid och fröjd tills en armé av krigiska orcher plötsligt väller ut ur en magisk portal och löper amok. Det är upp till hjältemodiga krigare och trollkarlar – från båda sidor av den explosiva konflikten – att stänga portalen och hindra Azeroth från att gå under.
En bekännelse är på sin plats: jag har varken spelat ”World of Warcraft” eller de tidigare RTS-spelen i serien. Jag kan ingenting om spelföretaget Blizzards karaktärer eller mytologi. Jag blir lätt uttråkad av orcher, älvor, dvärgar och spänniga stridstuppar med glänsande rustningar. Sagan om Ringen var inte för mig. The Hobbit var rent skräp. Jag gillar fantasyfilmer, visst, men kanske mer i teorin än praktiken. Jag kan även ha svårt att hänga med i saker där jag saknar referenspunkt.
Således är min upplevelse av Duncan Jones efterlängtade filmatisering väldigt mycket Blinkblorks som måste använda Tjillevippers för att Schmurka en ond Flofffoff innan en ond Biggobiggo gör slut på hela världen. Jag fattar med andra ord inte ett skit.
Men sedan tar det sig. Berättelsen blir tydligare när jag beslutar mig för att inte hänga upp mig på småsaker och istället låta actionsekvenserna och alla högstämda tal gå rätt in i hjärtat istället för omvägen genom hjärnkontoret. Det är löjligt, färgstarkt och fullproppat med märkliga karaktärer som verkar ha fastnat i ett buggigt kugghjul någonstans mellan Hollywoods och spelutvecklarnas självförsörjande maskineri. Ingen energi läggs på att förklara världen, den bara är där, tuta och kör, eller lämna racet.
Det finns knappast något originellt i den märkliga estetiken eller i de hjältar som ploppar upp, men det finns ändå ett driv i historieberättandet som överraskar. Att Duncan Jones (Moon, Source Code) brinner för sitt material får ändå ses som en stor fördel. Han nöjer sig knappast med att låta animerade monster drabba samman till Ramin Djawadis (som även komponerade det nynn-vänliga ledmotivet till ”Game of Thrones”) bombastiska soundtrack, utan ser till att alla på spelplanen verkligen har något att slåss för.
Insatserna är höga, och utfallet inte lika förutsägbart som förväntat. Till hjälp har han bland annat Paula Patton i lökig Buttericks-utstyrsel som halvblodsorch, Ben Foster – kanaliserande Alec Guiness karaktär Merlin från John Boormans Excalibur – som superseriös trollkarl och Heath Ledger lookaliken Travis Fimmel som plågad krigshjälte med darrande blick.
Vilka som gömmer sig bakom orchernas karaktärer är svårare att se, men efter den inledande uncanney valley-effekten lagt sig är det lätt att konstatera att även ”fienden” getts egna mål och drivkrafter.
Resultatet kan närmast liknas vid en stor pulpig b-fantasyröra som svingar hejvilt omkring sig. Och jag gillar det skarpt. Har man inga referenspunkter från datorspelen skapar man snabbt sina egna. Ett tag – när magier och trollformler står som spön i backen – tänker jag att det hela hade kunnat vara regisserat av en Terry Gilliam utan humor. Eller en dedikerad Sam Raimi.
Det är faktiskt inte så tokigt. Det är som att Duncan Jones gjort den 80-talsfantasyfilmen jag så gärna hyllar i teorin, men inte riktigt kan svälja i praktiken. Är filmatiseringen trogen sin förlaga? Ingen aning. Bryr jag mig? Verkligen inte.
Jag skriver gärna under på ett par uppföljare så länge alla inblandade tar sig själva på lika stort allvar och fortsätter finta bort filmsnobben i min hjärna till förmån för den spektakelälskande pojkvaskern i mitt hjärta. Tack för den, Duncan. Warcraft FTW.
ROBERT WARREBÄCK
WARCRAFT: THE BEGINNING
Originaltitel; land: Warcraft; USA.
Urpremiär: 25 maj 2016 (Egypten, Frankrike, Indonesien, Filippinerna).
Svensk premiär: 27 maj 2016.
Speltid: 123 min. (2.03).
Åldersgräns och lämplighet: 11.
Teknisk process/print/bildformat: ARRIRAW 3.4K; DI 2K/D-Cinema/2.35:1
Huvudsakliga skådespelare: Travis Fimmel, Paula Patton, Ben Foster, Dominic Cooper, Toby Kebbell, Ben Schnetzer, Robert Kazinsky, Clancy Brown, Daniel Wu, Ruth Nega, Anna Galvin, Callu, Keith Rennie, Burkely Duffield, Ryan Robbins, Dean Redman.
Regi: Duncan Jones.
Manus: Duncan Jones, Charles Leavitt.
Producent: Stuart Fenegan, Alex Gartner, Jon Jashni, Charles Roven, Thomas Tull.
Foto: Simon Duggan.
Klippning: Paul Hirsch.
Musik: Ramin Djawadi.
Scenografi: Gavin Bocquet.
Kostym: Mayes C. Rubeo.
Produktionsbolag: Universal Pictures, Legendary Pictures, Blizzard Entertainment, Atlas Entertainment.
Svensk distributör: UIP/Universal.
Betyg och omdöme: Bra film (av sitt slag) – yvig, effektfull fantasyaction som fungerar tack vare ett koncentrerat berättande med starkt driv.