Regi: Pawel Pawlikowski
The Woman in the Fifth är ett praktexempel på en film som tuffar på. Den börjar med att fängsla sin åskådare. Den fortsätter i ett tempo som är så makligt att otåliga åskådare kommer att vilja överge den. Vi som blir kvar väljer att lägga vår tilltro till filmen. Vi förutsätter att den kommer komma fram till någonting intressant och viktigt. Vi följer intrigen så uppmärksamt och noga vi förmår. Inte förrän vi närmar oss den sista tredjedelen börjar vi undra om filmen ska återknyta till de saker den inledde med. Allt mindre tålmodigt börjar vi märka att intrigen närmar sig en del förutsägbara vändningar vi trott var under dess värdighet. Till sist kommer en klyscha som idag är så överanvänd att filmen tycks tappa all luft. Vi märker att filmen slutar på en ambivalent och lite gåtfull ton, men besvikelsen är ändå påtaglig.
Det är inte ett dåligt försök. Det är en ambitiös film av manusförfattaren och regissören Pawel Pawlikowski, som tidigare regisserat ett par andra indiefilmer samt fyra dokumentärer. Filmen utspelar sig i Paris och Ethan Hawke – en ofta underskattad skådespelare med ständigt höga kvalitativa ambitioner – spelar en man vid namn Tom. Han är en en halvt misslyckad författare och litteraturvetare som anländer för att prata med sin ex-fru och lilla dotter. Det visar sig att han får springa därifrån, eftersom han har besöksförbud. Han somnar på en buss, vaknar upp rånad och tar in på ett sunkigt ställe i industriområdena utanför stan.
Här någonstans uppstår en ganska behaglig retro-känsla. Pawlikowski berättar filmen med vibbar av det europeiska 70-talet och filmare som Wim Wenders, Jean-Pierre Melville och Roman Polanski. Tom, i Hawkes lugna men smått skärrade gestalt, tar ett jobb som dörrvakt där han övervakar en bild från en övervakningskamera i ett kalt rum i en källarvåning. När människor kommer till dörren svarar han i porttelefonen. Det ser inte ut att vara speciellt trevliga människor.
Vad ska hända här? Tom träffar Margit (Kristin Scott Thomas) på en fest. Hon är en rik, uttråkad kvinna med förkärlek till det bittra och cyniska. Han träffar Ania (Joanna Kulig) på stället han bor. Hon är ung, blond och naiv och tycker om polsk poesi. Hon är ihop med Sezer (Samir Guesmi), en man som har business Tom inte vill veta vad det är. Ännu mindre gillar han sättet han stirrar på honom närhelst han pratar med Ania.
Så långt går första halvan av filmen utan att man ifrågasätter att man ser på en film som är på väg mot en meningsfull upplösning. Men istället för att göra något med karaktärerna vänder Pawlikowski på steken så att filmen istället börjar handla om Tom och hans eventuella – eller högst troliga – galenskap. Det leder till att filmen istället blir en, numera ganska nött, skildring av hur intrigens trådar ska härledas till illusionen. Kanske allt egentligen var på ett annat sätt hela tiden! Men i en film som utspelar sig i ett lågmält, betong- och plåtgrått landskap är det inte direkt som att omständigheterna blir speciellt spektakulära.
Vi fastnar för karaktärerna, det realistiska sättet på vilket de tilltalar varandra och de hemligheter de kan tänkas ha. Om det i slutändan inte spelar någon roll, då finns inte så mycket kvar att intressera sig för. Det är synd. The Woman in the Fifth är en halv film. På 83 korta minuter är den inte svår att ta sig igenom, men de första 40 lämnas övergivna och oupplösta av de 40 sista.
The Woman in the Fifth släpps på DVD 12/8
3 svar på ”The Woman in the Fifth”