Regi: Roger Donaldson
Den första repliken i den här filmen är ”They’ll kill me!”. Det sägs av ett sånt där skräckslaget vittne som snart därefter, well, mördas. Resten av filmen är som att spela bingo. Vi ser ett par på en restaurang fira sin förlovningsdag. Eftersom han är Nicolas Cage och eftersom vi inte har nån aning om vem hans fru är vet vi att något tråkigt kommer att hända henne. Bingo.
Seeking Justice är en sån där irriterande thriller som bygger sin intrig på helt orimliga grunder och där karaktärerna hela tiden inte gör vad dom borde göra förrän en bra bit in i filmen – då dom äntligen fattat vad publiken fattat för längesedan. Cage spelar high school-lärare vars fru blir våldtagen och rånad – medan hon ligger på intensiven kommer en random kille (Guy Pearce) fram till honom och säger att han vet vem våldtäktsmannen är, och att han kan ”fixa honom”. Hur kommer detta sig? Jo därför att han arbetar för en organisation som tar hand om såna här saker. Allt som behövs är en gentjänst i framtiden så kan förövaren ”fixas”.
Såklart! Varför inte lita på den random snubben. Istället för att fråga Vem fan är du, hur kommer det sig att du vet vem jag är, hur kan du veta vem förövaren är (vilket faktiskt är en väldigt legitim fråga), hur får du tag på honom, hur hade du tänkt dig komma undan med mord, hur kan jag lita på att du har ihjäl rätt person, varför skulle jag överhuvudtaget lita på dig, frågar han… nästan ingenting och går istället med på dealen, genom att köpa två chokladkakor (skum kod). Man ska förstå att han är lite ur balans under omständigheterna, och så, men det hela är oundvikligen ett av filmens många ”Aw come oooon-”ögonblick.
Vad händer sen? Jo det visar sig förstås att de gentjänster han måste genomföra för den här skumma vigilant-organisationen blir mer och mer omfattande. I slutändan är han åtalad för mord på en känd journalist (som han trott var barnpornograf). Allt som händer därefter är mycket förutsägbart eftersom när han väl kommer på flykt måste filmen gå ut på att 1. Han måste hitta journalistens gamla anteckningar för att lyckas komma åt organisationen och rentvå sitt namn, och 2. Alla han träffar är antingen med i organisationen eller inte.
Stor del av Seeking Justice är habil. Den är regisserad av Roger Donaldson som gjort filmer som Species, Getaway, Dante’s Peak och Cocktail. Filmer som är ungefär lika halvdåliga som den här, någon grad plus minus. Det som gör att den här filmen till slut går under och blir dålig, istället för bara medioker, är dom sista tjugo minuterna eller så som är det alltför tråkiga slutet – En massa människor springer omkring på en väldigt grå plats och man väntar mest på att skurken ska få sitt. Där visar det sig också att filmens skurk (Guy Pearce) har snott sina idéer från Jokern i The Dark Knight (eller jag tror det i alla fall, han babblar nåt om att han vill sätta staden i kaos, men ärligt talat håller det ihop sämre än stiftlim). Och, just ja, filmen utspelar sig i New Orleans och det ska vara någon slags apokalyptisk post-Katrina-vibb över hela filmen. Det är alldeles för mycket mat på den här filmens alltför lilla tallrik, och alla dessa pretentioner faller innan de ens försökt göra väsen av sig.
Men man måste ju gilla Nicolas Cage. Han är en så fantastisk skådespelare. Jag är mycket nöjd över att hans anseende växt alltmer de senaste åren och att fler och fler börjar fatta grejen med hans liksom överrealistiska superdramatik. Vilken roll han än gör så gör han den med total närvaro. Här får han faktiskt karaktären att bli på riktigt; han stannar då och då för att hämta andan och i en scen, där han just stulit en bil, parkerar han för att massera sina näsben med fingertopparna. Som att hans karaktär verkligen stannar upp och tänker ”Shit jag har stulit en bil nu också”. Det är så ambitiöst skådespeleri det kan bli. Tyvärr inte mödan värt den här gången.
FREDRIK FYHR
2 svar på ”Seeking Justice”