Fredrik Fyhr

Osedvanligt lyckad långfilmsversion av Michael Bonds gamla barnböcker om en ensam björn från Peru som hittar ett nytt liv i London efter att han plockas upp av en familj på Paddingtons tågstation. Denna kärleksfullt gjorda film använder källmaterialet noga, både i stil, ton och innehåll, även om den inramar det hela i en något färdigfabrikerad […]

Första Tarzan med Gordon Scott, som blev ganska populär i rollen trots att han såg ut som en generisk friidrottare. Peter van Eyck spelar allvarlig antropolog som luras av jägare som utger sig för att vara fotografer – de vill jaga elefanter i ett område styrt av en stam som betraktar djur som heliga och […]

Nyinspelning av den verklighetsbaserade Sheriffen rensar stan från 1973 som här förvandlats till försvinnande tunn, uppumpad b-film om supersoldat som måste rädda sin gamla hemstad från kriminell kasinoägare genom att själv bli sheriff och ge järnet. The Rock är sympatisk och filmen är egentligen inte dålig för att vara vad den är – men rutinerna […]

Familjepappa (Josh Hartnett) tar med tonårsdottern på en konsert med hennes favoritartist och märker snart att arenan belägrats av polis och insatsstyrkor som bevakar varje utgång på jakt efter en ökänd seriemördare som ska vara på plats i arenan. Varför han nu skulle vara så nyfiken på det…? Länge är detta en osedvanligt välgjord och […]

Välmenande men långsökt historia om ett svart par som råkar illa ut på sin första dejt när de blir stoppade av en mordisk polis, varpå de flyr lagen och blir rikskända. Välspelad och kompetent men på olika sätt kalkylerad och forcerad, från manusets överdrivet lyriska dialoger till det lättköpta politiska budskapet som klingar märkligt falskt, […]

Av alla filmer som Bruce Willis släpades till att göra i slutet av sin karriär är detta förhoppningsvis den sämsta – en riktigt hopplös och minst sagt långtråkig soppa om ett framtida fängelse som hyser diverse mutanter (huvudpersonen är en kille vars superkraft är att han är jätteempatisk!) Man är van vid det torftiga utförandet […]

Lysande Kaurismäkifilm om en deadpan-romans mellan sopåkare och en snabbmatskassörska – på samma gång en lysande skildring av ett modernt proletariat, mitt i den glättiga kommersens 80-tal, och en genuint romantisk berättelse om ett par figurer som är otypiska för filmen i sin realism, om än precis för överdrivna för att passera som någon sorts […]

Lex Barkers sista Tarzanfilm är inte en episk avslutning på en legendarisk era. Raymond Burr är onödigt bra som iskall elefantjägare som kidnappar Tarzan och övertalar honom om att Jane är död. Liksom i Barkers tidigare är intrigen livlös och proppad med arkivmaterial; här märks det dessutom att Barker är extra trött på rollen medan […]