Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Önskan (Wish, 2023)

Osedvanligt usel Disneyfilm om ett magiskt land där en flicka inser att deras kung, en magiker, i själva verket är ond och vill ha total makt över dem (vilket han redan har?) genom att spara deras innersta önskningar i såpbubblor och sedan suga åt sig energin, eller något i den stilen. Pinsamma sånger med didaktiska […]

Fortsätt läsa

Önskas (1991)

Väldigt lättviktig komedi med Rolf Lassgård som servitör tillika drömmande småföretagare som hoppas kunna köpa billig mark i en jämtländsk ödebygd där en ny väg ska gå. I vägen kommer nya damen Marie Richardson, som han släpar med upp tillsammans med deras respektive barn, och slemmige Per Morberg som sitter på markrätten. Filmen balanserar mellan […]

Fortsätt läsa

Önskekonserten (Wunschkonzert, 1940)

En av Nazitysklands största inhemska bioframgångar, en romantisk komedi centrerad kring ett radioprogram utformat för att ge tröst och hopp åt familjemedlemmar, särskilt hustrur, till soldater i kriget. Ganska sevärd i rent filmhistoriskt intresse – formulan är strikt Hollywood, och den banala intrigen är i princip identisk till vad man hittar i en amerikansk dussinmusikal […]

Fortsätt läsa

Öppna dörrar (Porte aperte, 1990)

Fängslande, lågmält drama som utspelar sig i fascismens Italien och handlar om en domare (Gian Maria Volonté) som inte tror på dödsstraffet och som därför möter kritik när han står inför en uppenbart skyldig mördare som villigt erkänner tre mord och dessutom ger gräsliga motiveringar för att snabbt bli dömd. Volontés stillsamma stoicism går hand […]

Fortsätt läsa

Örat (Ucho, 1970)

Klaustrofobisk skildring av det kommunistiska Tjeckoslovakien; en bitter byråkrat och hans olyckliga, alkoholiserade fru kommer hem efter en regeringsfest och finner sina nycklar försvunna och huset strömlöst. Mellan lagren av deras grälsjuka tillstånd börjar de förstå att de kommit hem mitt under en avlyssningsprocess och mannen, många av vars kollegor på sistone ”försvunnit”, kanske inte […]

Fortsätt läsa

The Fall Guy (2024)

Underhållande actionkomedi, om än långt ifrån perfekt, om en ärelös stuntman (Ryan Gosling) som på grund av en on-off-relation till en regissör (Emily Blunt) dras in i en långsökt härva. På ytan är det en uppblåst bagatell full av godtyckliga jakter och explosioner. Mellan lagren är det en metafilm som hela tiden skapar sig själv, […]

Fortsätt läsa

Link (1986)

Konstig, långdragen och skrattretande brittisk ”skräckfilm” där Elisabeth Shue spelar universitetsstudent som accepterar att bli husa åt sin otrevlige professor (Terence Stamp) som pysslar med experiment på chimpanser uppe i en gammal herrgård. Titelfiguren, en apa som är påtagligt lik Robert Duvall, verkar inte gilla det hela och snart – eller rättare sagt efter ganska […]

Fortsätt läsa

Natural Born Killers (1994)

Kapselrecension; tillägg, 2024: Filmen saknar för den delen inte subtilitet eller djupare ingångar, även om det kanske inte är uppenbart på en gång i den överväldigande presentationen; filmen är i ett nötskal en musikvideo från helvetet, ett svar eller ”spegel” mer än en regelrätt ”kritik” men mellan lagren kan man se små visuella brottstycken viska […]

Fortsätt läsa