fredrik fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Kategori: musik

  • Musikresan 2022#22: Nervernas ständiga blå gryning

    Musikresan 2022#22: Nervernas ständiga blå gryning

    Du är någonstans, du är inte här. Kanske tänker du på det i efterhand: Du var där bara då. En jäkla dimma. Talley-ho. Solen går upp, himlen gryr snarare än solen. Den är mer än blå, liksom neongrön nästan. Ibland råkar det vara så att man är ute och går då. Väx väl. Spotify. 202220:…

  • Musikresan 2022#21: Men bland allt det som sagts och gjorts…

    Musikresan 2022#21: Men bland allt det som sagts och gjorts…

      I parker, mellan stolar, på tjuvbänkar, över asfalt och mellan stenar. Där pågår livet. Jag skulle inte sakna massmedia om den försvann. Människan kan leva tillsammans på en öde ö. Kanske rentav bör. Jag älskar att lyssna på gamla röster fiska i det som varit. Det bekräftar i mig en känsla av att det…

  • Cool Maritime – Big Earth Energy

    Cool Maritime – Big Earth Energy

      Delvis var det kanske slumpen. Jag slog på den här skivan en regnig tisdagsförmiddag mitt i ett kyligt maj – det susade ljudlöst i träden på andra sidan fönster som böljade av drypande regn; alla rum sken blått med stänk av lime och smaragd. Trädgården såg direkt tropisk ut, med det höga oklippta gräset…

  • Orkan – Livsgaranti

    Den här skivan smäller igång som ett spännande äventyr genom snårskog och rymd. Det är inte ordval tagna ur luften. Inledande numret heter just Urskog och det blir snabbt uppenbart att Orkan har den säregna talangen att de kan iscensätta ting i ljud; dundrande, introvert, skrålande och besjälad på en och samma gång, Orkan låter…

  • Kevin Morby – This Is a Photograph

    Kevin Morby har gjort fina saker med sin honungsraspiga röst och sina halvmörka tingel tangel-feels. Lågmälda albumet Sundowner (2020) till exempel. Högljudda This Is a Photograph är däremot en besvikelse. Titeln är ett påstående som föreslår att vi talar om någon sorts existentialistisk resa i tid och (vardags)rum, men skivan är oformulerad på alla sätt…

  • The Black Keys – Dropout Boogie

    The Black Keys gör oansenlig BBQ-rock färgad av Texas och Mexiko, men inte så att det kommer i vägen för den radiovänliga produktionen. Redan i anslaget märks att Dropout Boogie har en åtstramad, lite syrefattig ljudbild som låter lite för mycket som att den laborerats fram i en studio med för hög hyra; man kan riktigt…

  • Musikresan 2022#20: Tåg av ljus

    Musikresan 2022#20: Tåg av ljus

    Fortfarande gäckad av Serbiens framgångar i Eurovision. Moldavien också. Förra året Måneskinflöjten. Väldigt många människor har tröttnat på den breda mitten. Det syns där det spelar mest roll – i känslorna. Musiken eller den så kallade. Den musik som mest relevant fungerar som ett statement för något helt annat. Så man tävlar i musik, så…

  • Musikresan 2022#19: Stycken & bitar, limevåren

    Musikresan 2022#19: Stycken & bitar, limevåren

    Den utslagna limevåren susar genom det öppna fönstret. Klorofyll är det enda tidlösa jag vet. För helig för att rädda, tydligen. Synd att vi inte kan byta plats på Greta T. och Nato. Inför en tidigare oskådad och totalt oförutsägbar situation låtsas alla att de vet precis vad som behöver göras. Konsekvenserna kommer. Som alltid….

  • Musikresan 2022#18: Cykelekrar för tidigt i maj

    Musikresan 2022#18: Cykelekrar för tidigt i maj

    Det har alltid gjort ont när knoppar brister. Men dessa dagar är knopparna större. Desperat klänger sig mobben fast vid sin tilltro. Vältrar sig i sin misstro. Hell någon, tvi vale för någon annan. Men jag har noterat att barn fortfarande lämnar garagen på sina ärade cykeltjänare på jakt efter nästa stora äventyr. Det känns…

  • Musikresan 2022#17: Stämpelklockornas klang

    Musikresan 2022#17: Stämpelklockornas klang

    Avlägset närvarar drömmen om en bättre värld. Ju tydligare och sakligare man förhåller sig till världen, desto mer tycks man framstå som en mystiker. Som om det finns sagor för vuxna att tro på, som barn tror på tomtar, medan världen som den faktiskt ser ut uppfattas vara en saga som bara dåren tror på….