Felfri klassiker, troligen den bästa filmatiseringen av en Dickens-roman, eller någon roman överhuvudtaget, i filmhistorien. Berättelsen om den ödmjuka sonen till en smed ute på landsbygden som via en anonym sponsor får chansen att bo i London och växa upp som en ”gentleman” är i Leans händer en osannolikt klanderfri produktion där inte en enda […]
Fortsätt läsaVredens druvor (Grapes of Wrath, 1940)
Kapsel (2017): Sublim och in i minsta detalj perfekt regisserad filmatisering av John Steinbecks roman om den förbittrade kåkfararen Tom Joad (Henry Fonda) som villkorligt släpps fri, återvänder till sina hemtrakter men finner sin familj snuvad på sitt hem. Hans insikter om samhällets orättvisor uppdagas medan de åker som luffare till Kalifornien i jakt på […]
Fortsätt läsaGökboet (One Flew Over the Cuckoo’s Nest, 1975)
Gökboet är ett mästerverk av tvetydighet, av motsägelser och av tillfälligheter. Tvetydigheten kommer från motsägelserna och motsättningarna kommer från tillfälligheter. Alla verkar vara överens om att det är en mycket gripande och kraftfull film, men det är förvånansvärt svårt att få folk att komma överens om varför. Orsakerna verkar inte heller i slutändan spela så […]
Fortsätt läsaShanghai Knights (2003)
En riktigt blaha uppföljare till Shanghai Noon; Jackie Chan och Owen Wilson slår ihop sig igen, nu tar de sig till London för att återfinna ett viktigt kinesiskt sigill. Varenda scen känns igen från andra filmer och jargongen är rutinmässig – det gäller även för filmens diverse engelska passningar (Charlie Chaplin, Sherlock Holmes etc) som […]
Fortsätt läsaHur man blir av med en kille på 10 dagar (How to Lose a Guy in 10 Days, 2003)
När det begav sig såg jag på alla romantiska komedier som samma film fast med olika titlar. Jag var inte uppmärksam; de sålde alla olika bitar av ett konformistiskt pussel, som ett cinematiskt universum av konservativa värderingar. Liksom Sweet Home Alabama är How to Lose a Guy in 10 Days en fördömelse av det urbana […]
Fortsätt läsaKopps (2003)
Josef Fares Kopps – en komedi om en överflödig polisavdelning i en liten stad som måste lägga ner, vilket tvingar poliserna att hitta på brott för att förbättra statistiken – var en av de största svenska succéerna 2003. Det var Fares uppföljare till storsuccén Jalla Jalla som drog fulla hus. Det gjorde även Kopps men […]
Fortsätt läsaThe Temp (1993)
En irriterande tunn yuppiethriller från 90-talet. Utspelar sig i den tyvärr helt ointressanta världen av PR-affärsmän och vill få oss att tycka om en businesshaj (Timothy Hutton) genom att inbilla sig att han är en trogen man åt fru, trots att de är separerade eftersom han jobbar för mycket. Pitchen går ut på att han […]
Fortsätt läsaHexina (Hexed, 1993)
Den här komedin är inte lika undermålig som de flesta ”så dålig att den är bra”-komedier, men den är så dålig att den är bra ändå. Allt handlar om komisk timing. Hexed – som handlar om en deppig hotellreceptionist som lurar till sig en dejt med en fotomodell som visar sig vara ett mordiskt psykfall – […]
Fortsätt läsaThe Trouble with Angels (1966)
Den här filmen är en frisk fläkt på alla möjliga sätt. Det är en komedi om två flickor som hyssar sig igenom sin tid på en katolsk flickskola, men den har ingen sådan där ”skämt åsido”-ton av moralism som man alltid hittar i Disneyfilmerna. Inte heller är filmen fullt 60-tal – nunnorna är inte antagonister […]
Fortsätt läsaStorstadsflickan (City Girl, 1930)
Det talas ibland om filmer eller filmskapare som är före sin tid. F.W. Murnau var kanske den första regissören som faktiskt verkade tänka på framtiden. Eftersom han var intresserad av tidlöshet, att göra filmer som alltid skulle fungera, tänker man aldrig på att han arbetade i en tid där filmer förstördes regelbundet, antingen i bränder […]
Fortsätt läsa