Intensiv, noga gestaltad fransk stumfilmsmelodram om en härjad kvinna (Ève Francis) som dansar förföriskt på sjaskig spansk sylta för att kunna ta hand om sitt sjuka barn. Intrigen involverar barnets man, en rik skitstövel, och dennes dotter som i sin tur ska giftas bort men finner en älskare, vilket huvudpersonen utnyttjar. Berättelsen i sig är tämligen ordinär, och en smula utdragen och pretentiös, men Marcel L’Herbier blandning av taktil, realistisk detaljrikedom och suggestiv, psykologisk estetik är fascinerande. Blev en stor framgång när det begav sig och står som ett av praktexemplen i den underskattade franska impressionismen på 1910- och 20-talet.