Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Child’s Play (2019)

Slarvig nyinspelning av Den onda dockan – pojke med tuff ensamstående mamma får en reklamerad AI-docka som i själva verket felkonstruerats av en självmordsbenägen rullbandsarbetare i Vietnam; ett av många exempel på cyniska små idéer som inte riktigt kommer fram till en satirisk poäng. Nödlösningarna blir slirigare ju längre filmen går och sista akten rusar in […]

Fortsätt läsa

Black Christmas (2019)

Missförstådd, ganska underskattad metaslasher som bara till namnet är en nyinspelning på klassikern från 1974. Imogen Poots spelar student som försöker gå vidare efter ett övergrepp, och en gärningsman som gått fri, när någon börjar ha ihjäl folk på campus. Här har man gett en kommersiell skräckprodukt till en tvättäkta indiefilmare (Sophia Takal, känd från […]

Fortsätt läsa

Cam (2018)

Intressant, suggestiv, modern indieskräck om ung kvinna som livnär sig på solo-sexarbete via webcam och plötsligt upptäcker att en dubbelgångare tagit hennes plats online. En spännande, subversiv idé som regissören förgyller med en perfekt, udda ton och ett klaustrofobiskt, surrealistiskt perspektiv som lyckas förkroppsliga en sorts modern, kollektiv isolation i en digital tidsålder styrd av […]

Fortsätt läsa

The Babysitter (2017)

Tramsig nonsensrysare om sluten pojke vars sexiga barnvakt (Samara Weaving) visar sig pyssla med mordiska saker om nätterna. Ologisk och meningslös, en serie troper och meme-ögonblick sammanfogade utan någon som helst hänsyn till substans eller logik – den muntra, självbelåtna attityden gör ingenting bättre.

Fortsätt läsa

Styrka Delta Force (The Delta Force, 1986)

En storfilm i Golan-Globus-mått mätt, regisserad av Menaham Golus själv – onda araber kapar ett passagerarflygplan och flyger gisslan till Beirut och det enda som kan stoppa dem är titelfigurerna, med Chuck Norris och Lee Marvin i spetsen. En ganska udda film av sitt slag; första halvan påminner om en katastroffilm i 70-talssnitt med en […]

Fortsätt läsa

Opium (1919)

Enormt pompös, romantiskt dekadent, tysk stumfilm om opiumrökandets skadliga verkan – huvudpersonen (Eduard von Winterstein) är en förnäm professor som forskar i drogen; olyckligtvis prövar han på den senaste varianten under sina resor i Asien och det leder till att han dras in i en melodramatisk härva som drar ner hans privatliv och karriär i […]

Fortsätt läsa

Hederskoden (Code of Silence, 1985)

Standardaction, om än otypisk för Chuck Norris, där han spelar Chicagosnut egenhändigt måste besegra ett kriminellt gäng när poliskåren vänder honom ryggen eftersom han inte tänker hålla en rutten kollega bakom ryggen. Andrew Davis personskildring är oglamoröst sjavig på ett trevligt sätt och det är hyggligt intressant att filmen betraktar korruption utifrån ett perspektiv innanför […]

Fortsätt läsa

Saknad i strid (Missing in Action, 1984)

Chuck Norris blev det stora affischnamnet för b-bolaget Cannon i och med detta fyrkantiga stycke Reagan-propaganda om butter soldat som sticker tillbaka till Vietnam för att rädda krigsfångar. Utdragen och sunkig, men det finns värre – Norris omedvetet psykopatiska attityd (hans rollfigur anklagas för krigsbrott som filmen inte ens bemödar sig med att förneka!) är […]

Fortsätt läsa

May December (2023)

Fascinerande, nyanserad och lurig film där en skådespelare (Natalie Portman) besöker en kvinna (Julianne Moore) berömd för att ha gift sig med mannen hon förgrep sig på, och fick barn med, när han var pojke. Målet är att göra research inför en filmroll men motiven luckras snart upp – huvudpersonen blir som en reporter i […]

Fortsätt läsa