Skådespelarna är största tillgången i detta österrikiska drama som skildrar upptakten till den tyska invasionen; huvudpersonerna är ett par, en populär aktris i Zarah Leanderstuk och hennes judiske älskare, och filmen handlar om deras aningslöshet inför den stundande katastrofen, alltmedan de är upptagna med sitt kreativa liv. Mynnar ut i en lätt svindlande kontrast mellan […]
Fortsätt läsaInkas hemlighet (Secret of the Incas, 1954)
Solid om än lite händelsefattig äventyrsmatiné med Charlton Heston i Peru; han spelar rå skattjägare tillika ofrivillig turistguide (!) som får nys om en guldartefakt i en avlägsen by i Machu Picchu. Fina förtecken, inklusive riktiga peruanska miljöer, men något är fel när ylande skrålsång från en exotifierad inkakvinna (peruanska sångerskan Yma Sumac) är den […]
Fortsätt läsaTarzan och slavflickan (Tarzan and the Slave Girl, 1950)
Andra Tarzan med Lex Barker är minst sagt enkelspårig. Jane (Vanessa Brown) kidnappas och förs till djungelrike i egyptisk stil – Tarzan och gänget får knata efter och rädda henne. Många utdragna djungelvandringar med en och annan giftpil genom ett och annat ärtrör. Okomplicerat, visst, men håller inte måttet.
Fortsätt läsaKvinnlig agent (13 Frightened Girls, 1963)
Knasig korsning av familjefilm och kalla kriget-thriller om en klämkäck sjuttonårig diplomatdotter som genom sitt rika sociala liv, och sin förälskelse i agenten Murray Hamilton, råkar ta på sig ett spionalias och dras in i en spionhärva. En förbisedd campklassiker som via William Castles oklanderliga populistiska fingertoppskänsla hittar en perfekt balans mellan pluttig Astrid Lindgren-nostalgi […]
Fortsätt läsaChallengers (2024)
Ytlig men underhållande historia – mest av allt en formell lekstuga – om tre unga tennisrivaler och deras sammandrabbningar, såväl romantiska som karriärmässiga, över flera år; Zendaya är den kalla karriäristen som likt en modern vamp utnyttjar (mer-än-)vännerna (Mike Fasit och Josh O’Connor) som hamnar i komplicerade, emotionella skottgluggar. En mer konventionell film hade grundat […]
Fortsätt läsaSnuten i Hollywood: Axel F (Beverly Hills Cop: Axel F, 2024)
Denna Netflix-uppföljare följer utan minsta diskrepans mallen och måttet av forna dagars TV-filmsuppföljare, en mindre ädel genre som tycks gått förlorad i tiden. Är den bättre än Snuten i Hollywood III? Bara på samma sätt som Omen IV var bättre än Omen III. En plufsig Murphy gör så gott han kan för att hålla liv i en rutinmässig intrig […]
Fortsätt läsaPrivate Resort (1985)
Extremt unga Rob Morrow och Johnny Depp (hans första efter Terror på Elm Street) är ynglingar på vift på lyxigt Miami-SPA i den här arketypiska sexkomedin. En helt grundlös story som bara existerar för att vara en springa-i-dörrar-fars; högt tempo, mycket flås och flukt samt genuin idioti i nästan varje scen. Lågt fallande frukt, bara […]
Fortsätt läsaHeartbreak Ridge (1986)
Clintan är extra hård – i princip en parodi på sig själv – i rollen som ökänd sergeant som måste piska upp ett gäng slöa kadetter, lagom till invasionen av Grenada i slutet. Ett stelt, dammigt försök att göra en gammal äventyrsfilm i 12 fördömda män-stuk fast på 80-talet – man väntar hela tiden på […]
Fortsätt läsaThe Windsplitter (1971)
Amatörmässig men sympatisk b-film från New Hollywood-eran om långhårig MC-kille (Jim McMullan) som blivit filmstjärna över en natt; när han återvänder till sin lilla hemstad blir han trakasserad av konservativa drägg och den inskränkta pastorn. Filmen lider av mycket – utdragen regi, platt dramatik, melodramatisk patetik – men dess vilja är genuin, och talar för […]
Fortsätt läsaTarzans magiska källa (Tarzan’s Magic Fountain, 1949)
Lex Barkers första Tarzan-film efter Weissmullers avhopp gynnas en smula av känslan av nystart, och vi slipper äntligen Boy, men intrigen (en expedition söker en kult som funnit ungdomens källa i djungeln men Tarzan vill inte visa vägen) är rutinmässig och har svårt att inte falla ner i tröga transportsträckor. Barker är OK i leopardkalsongen […]
Fortsätt läsa