Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Resident Evil: Degeneration (Baiohazādo: Dijenerēshon, 2008)

Den första digitalt animerade filmversionen av TV-spelet ”Resident Evil”, eventuellt gjord av bolaget Capcom bara för att efterfrågan fortfarande fanns då Hollywood-serien hade ytterst lite med förlagan att göra. Formellt sett är denna film en uppföljare till spelet ”Resident Evil 4” och slänger ihop duon Claire Redfield (humanitärhjälp bra på skjutvapen) och Leon S. Kennedy […]

Fortsätt läsa

Irréversible (2002)

Gaspar Noés arty rape-and-revenge-film, med omvänd kronologi, blev extremt kontroversiell på grund av en nio minuter lång våldtäktsscen, en kanske lika vedervärdig skildring av ett brutalt mord, en allmänt äcklig stämning och diverse sadistiska tankeexperiment på publikens bekostnad. Då filmen berättas baklänges börjar den med den sinnessjuka hämnden och fortsätter till det våldsamma övergrepp som […]

Fortsätt läsa

Napoleon (2023)

Joaquin Phoenix påminner om en bakfull mupp i en film som är sällsynt seg, även för att vara ett (till) historiskt epos av Scott. I en värld av lervälling och tråkig flärd går Napoleon från seger till seger, medan han tydligen upplever en (slappt definierad och minst sagt sval) ”livskärlek” med den outvecklade Josephine (Vanessa […]

Fortsätt läsa

Tarzans största äventyr (Tarzan’s Greatest Adventure, 1959)

Efter ett tjugotal Tarzan-filmer tog Paramount över serien från MGM med den tydliga avsikten att höja kvalitén på alla sätt. Skillnaden blev också smått oerhörd, trots att intrigen, där Tarzan jagar en kvartett skurkar som stulit dynamit åt ett gruvföretag, i princip är samma som vanligt. Allt annat är skarpare; tonen mörkare och mer noir-inspirerad, tempot […]

Fortsätt läsa

Twisters (2024)

Amatörmässig remake av Twister från gamla goda sommaren 1996, där ett gäng klichékaraktärer jagar tornados, av olika anledningar. Huvudpersonen Daisy Edgar-Jones har överlevt trauma, rivalen Glen Powell leker cowboy, gamla kompisen Anthony Ramos har sålt ut sig till skrupellösa finansmän, etc. Manuset drar stommen ur filmen från 1996 och spekulerar i hur man kan göra […]

Fortsätt läsa

Quax i Afrika (Quax in Afrika, 1947)

Heinz Rühmann flinar vidare som det oavsiktliga flygaresset Quax (från första filmen), som nu får föra sin flygartrupp kors och tvärs – först Mexiko, sedan ”Afrika”, i båda fallen för att roa sig med slentrianmässig rasism med starka undertoner av rasbiologi och kolonialism (Rühmann får en ”afrikansk fru” som krediteras som Banani). Propagandainslaget är mer […]

Fortsätt läsa

Synecdoche, New York (2008)

Charlie Kaufmans omskrivna och bejublade regidebut är en imponerande men exceptionellt omständlig skildring av kreativitet för sakens skull. Philip Seymour Hoffman spelar en deppig, hypokondrisk teaterregissör i ett misslyckat äktenskap som efter ett prestigefyllt pris får möjligheten att finansiera ett drömprojekt. Exakt vad det går ut på blir aldrig hundra procent klart, men i någon […]

Fortsätt läsa

Det gröna skenet (Le rayon vert, 1986)

Utsökt, fjäderlätt bitterljuv skildring av ensamhet och dissociation av Éric Rohmer och huvudrollsinnehavaren Marie Rivière, som tydligen improviserade mycket av materialet. Utspelar sig under en sommar då Paris-sekreteraren Delphine (Rivière) står inför en semester präglad av ensamhet – hon lever i förnekelse inför att ha blivit dumpad av sin fästman, men det tycks inte vara […]

Fortsätt läsa