Tidigare i den här serien har vi gått igenom ett par basala exempel på hur foto och klippning kan kommunicera inte bara med åskådaren och filmens intrig (bland annat genom planteringar), utan även i ett slags ”inter-kommunikativt” nätverk där fotot och klippningen reagerar på vad som händer i filmen medan det händer. Vi kan gå ett steg […]
Fortsätt läsaVem ska trösta Sverige?
Vem diagnostiserar Sverige? Vem botar? Vem tröstar? Finns det ett språk vi ännu inte upptäckt, med vilket vi kan förstå varför Sverigedemokraterna fått 13% av rösterna i riksdagsvalet och vad vi ska göra åt det? Det är tretton procent förlorade röster åt ett parti som omnämnts som vinnare – fast de är ju förlorare, och […]
Fortsätt läsaOm vår tids rädsla för ideologi
Det har inte dykt upp några väsentliga filmnyheter den här veckan, och lika bra är det. Då kan jag koncentrera mig på det där jag hört folk prata om i förbifarten, på kollektivtrafiken, via Facebook och Twitter lika mycket som på krogen och på fredagkvällarnas balkonger. När jag skriver detta är det nitton timmar och […]
Fortsätt läsaKlippskolan: Färg och form i ”Tvivel”
Välkommen till lektion tre i denna serie, vart den nu är på väg, med det högst preliminära arbetsnamnet ”Klippskolan”. Tidigare har vi varit inne på hur foto och klippning kan förbereda för en story och hur de kan leda åskådarens blick och få oss att förstå vad filmen vill att vi ska förstå på storynivå […]
Fortsätt läsaTvå eller tre saker jag vet om henne (1967)
<- Y tu mamá también. -> Nosferatu. Regi: Jean-Luc Godard En så kallad film-essä om Paris, 1967; där Jean-Luc Godard viskar till oss – politiska åskådningar, sociologiska iakttagelser och metafysiska gåtor – medan vi ser en kvinna ur medelklassen (Marina Vlady) likgiltigt prostituera sig som extraknäck, för att ha råd med shopping etc. Så […]
Fortsätt läsaKlippskolan: Hajen – planteringar, upplockningar och mörkerbilder
I min förra text om visuell grammatik nämnde jag hur Ace Ventura: Pet Detective (1994) redan i första scenerna antydde vad resten av filmen skulle handla om, fastän intrigen inte tagit fart än. Traditionellt sett kallas detta för planteringar och förklarades på ett klassiskt sett av Anton Tjechov: Om det i första kapitlet hänger ett […]
Fortsätt läsaAce Ventura och Allright(y) visuell grammatik
”Allt är för hastigt och ytligt berättat.” / Maleficent ”Rent visuellt är filmen uselt berättad” / Jack Ryan ”Montage och elliptiska klipp (där vi hoppar över stora delar av det vi redan sett) gör att vi inte får en ordentlig, organisk känsla för det som händer.” / Edge of Tomorrow Jag brukar ofta klaga […]
Fortsätt läsaY Tu Mamá También – eller ord, bild, minne, tro (KDT)
av Karl Daniel Törnkvist 1 I en scen i Y Tu Mamá También, när våra tre resenärer precis har påbörjat sin resa, hörs en låt i bilen. Den är uppenbart diegetisk och inte pålagd efteråt, och pågår tillräckligt länge för att åtminstone jag ska börja tänka på den. När den abrupt stängs av klagar Julio, […]
Fortsätt läsaSju feberfilmer (KDT)
av Karl Daniel Törnkvist Jag är febersjuk och min näsa är en öppen kran. Vad göra om inte titta på film? The Trip to Italy 1-6 (2014) Regi: Michael Winterbottom Steve Coogan, Rob Brydon Komikerna återförenas för att äta på dyra restauranger runtom i Italien. Har man sett första The Trip vet […]
Fortsätt läsaTrue Detective – Och varför film är bättre än TV (2/2)
Denna text är en fortsättning på den här texten. Denna text innehåller feta spoilers för både True Detective och filmen Seven. I en lite knaper lista över ”tio anledningar till varför TV är bättre än film” nämner Stuart Heritage på The Guardian en punkt som jag tror är central: Långtidsberättandet. I TV-serier lär vi känna karaktärer över lång tid […]
Fortsätt läsa