Kategori: arthouse
-
📼 Gatans desperados (1950)
Gatans desperados (1950) Buñuel hade rönt framgångar med den mindre minnesvärda komedin El Gran Calavera när han gjorde denna film; ett slingrande skickligt berättat gettodrama och en deluxe-version av en neorealistisk film som helt saknar italienarnas moraliska pretentioner och som dessutom slänger in ett par surrealistiska non sequiturs (mer specifikt en makaber drömsekvens och ett…
-
📼 Herr Langes brott (1936)
Herr Langes brott (1936) En av Renoirs mest framgångsrika filmer; gjord som propaganda åt socialistiska ”front populaire” som under en kort tid hade makten i Frankrike. Titelfiguren (Lefèvre) jobbar på tidningstryckeri men har huvudet i det blå och skriver helst cowboyböcker; när den muntert hjärtlöse ägaren (Berry) försvinner pånyttföds hela organisationen som kooperativ. Men pampen…
-
💿 Bacurau (2019)
Kanske det är så, ändå, att ingen kan lära sig något av filmkonsten. Inte egentligen, inte på det där sättet man nuförtiden så gärna vill. Inte på det sättet Lenin ville, när han kallade filmen för revolutionens viktigaste kulturform. Inte på det sätt Anna Serner vill, när hon pratar sig varm om en stor, bred…
-
📼 New Rose Hotel (1998)
New Rose Hotel (1998) En mycket trogen filmatisering av en novell av William Gibson; utspelar sig i den megakapitalistiska nära framtiden – Walken och Defoe spelar industriella spioner som anlitar prostituerade Argento för att förföra ett japanskt kreativt geni och därmed sänka dennes värde som mänskligt kapital. Visst låter det spännande? Större delen av filmen…
-
📼 Tre sånger om Lenin (1934)
Tre sånger om Lenin (1934) Rena rama kalaset i Lenins namn, ett par propagandarullar som via tre ”sånger” vältrar sig i nekrokratisk kärlek till den döde legenden. Stalins husdjur Vertov är kanske erans mest häpnadsväckande politruk; kamraterna bestraffade emellertid Vertov för att han betraktade Lenin som en ny typ av messias. Så här kul fick…
-
💿 Colossal Youth (2006)
Pedro Costas Colossal Youth är en film om förlorat minne, förlorade horisonter, förlorad kontext. Det är en film på gränsen till att lösa upp sig själv. Den hade överhuvudtaget inte haft någon form om det inte var för huvudpersonen, en lång smal man vid namn Ventura, som rör sig från den ena punkten till den…
-
📀 In Vanda’s Room (2000)
Någonting i mig värjer sig mot dokumentärer. Det är den typ av film jag uppskattar minst. Inte de säregna undantagen, såklart, de där märkliga filmerna som det inte var meningen skulle finnas – just där drar jag kanske skiljelinjen rentav. Jag uppskattar alla filmer som kommit till på grund av något slags oväntat liv. Men…
-
💿 Ossos (1997)
Det finns en slags konstnär som utvecklas genom upprepning. Det ser ut som att hon gör samma sak varje gång, men för varje gång kommer hon lite närmare sin strävans mål. Det är lätt att se hos författare – Beckett, Hesse – men det kan vara lite mer komplicerat på film. Är Roy Andersson på…
-
💿 Krig och fred (1966)
Jag ska erkänna att det bor en kulturkonservativ gubbe i mig som fnyser lite när någon dissar en klassiker. Fräckheten man tar sig (fräckheten, säger jag!) när man säger att Ingmar Bergman är tråkig, eller ser Citizen Kane (1941) och konstaterar att ”den var inget för mig”. Vafalls! Vad är det för värld vi lever i! Är…
-
💿 Min arabiska vår (2016)
Hedi, låt oss använda en bättre titel, är en skenbart tunisisk film men, liksom den postkolonialt klingande svenska titeln föreslår, verkar den existera enbart för att vinna några priser och blidka europeiska kritiker, som pliktskyldigt kan peka ut dess teman och kontext så vi ska veta att det är en duktig film som vi är duktiga…