Så det visar sig att problematiskt inte alltid behöver vara problematiskt.
Fortsätt läsaBittert ris (1949)
Underbara kvinnor vid vatten. Det var Monika Fagerholm som skrev om dem men de hade aldrig funnits under ögonlocken vore det inte för filmer som Bittert ris, en plaskblöt film som nästan enbart innehåller kvinnor.
Fortsätt läsaAllt för min son (2017)
Det här är en briljant film, och den är det av åtminstone två orsaker
Fortsätt läsaThe Image Book (2018)
Här finnes ändå en definition för filmpoesi.
Fortsätt läsaFågel blå (1918)
Sagor åldras särskilt bra, även när dess storögdhet stelnar och dess sensmoraler förvrids i våra ögon.
Fortsätt läsaStorstad (1948)
Den döda kvinnan kommer inte glömmas bort. Inte helt.
Fortsätt läsaDe röda skorna (1948)
I mitten av De röda skorna uppstår en sjutton minuter lång danssekvens – rent tekniskt är det ett balettnummer, men Moira Shearer dansar genom visuellt spektrala rum som inte existerar i någon annan verklighet än den cinematiska, den som bara hon och vi kan uppleva. Ord gör det inte rättvisa.
Fortsätt läsaKairo centralstation (1958)
Kairo centralstation är på ett ungefär Egyptens svar på Casablanca (1942), en ”go-to”-klassiker inte bara för egyptisk film utan arabisk film i allmänhet
Fortsätt läsaSherlock Holmes och den röda klon (1944)
Den åttonde filmen med Basil Rathbone och Nigel Bruce som Sherlock Holmes och Dr. Watson är, enligt mig, den bästa.
Fortsätt läsaDawn of the Dead (1978)
Dawn of the Dead är zombiefilmernas zombiefilm.
Fortsätt läsa