-
I’ll Find You (2019)
Sjaskig kitsch om en lidelsefull ung sopran som under andra världskriget försöker hitta sin förlorade kärlek efter att hon förs bort av nazisterna. Usla dialoger framförda med smetig torftighet; stelt smör. Stellan Skarsgård är med, som berömd sopran med dubbad sångröst. Som om inte det var nog är detta en film där den ljudansvarige gått…
-
Jerry Goldsmith – City of Fear (1959)
Jerry Goldsmiths tredje fullängdsalster är det första verkliga tecknet på hans storhet – en modern, urban noir-thriller bildar det perfekta underlaget för Goldsmiths dramatiska, ryskt influerade fanfarer samtidigt som ett oundvikligt jazzbeat, för att inte tala om lekfullhet, ramlar rakt in i härligheten. Det här är soundet av en mörk natthimmel, en svepande vind över,…
-
T-Bone Walker – Classics in Jazz (1954)
”Top shelf” är bara förnamnet på denna skarpa, kristallklara, i princip odödliga samling alster från 1954. T-Bone Walkers första studioproduktion – den kaxigt skruvade titeln är mer självklar än den kanske låter, för det är just enkelheten, den besynnerliga självklarheten som slår en mer än något annat (att det sedan paketeras som jazz, snarare än…
-
Hoola Bandoola Band – Garanterat individuell (1971)
Det är lätt att förstå varför Hoola Bandoolas debut blev så populär så fort – redan inledande Hemmet klargör att soundet såväl som inlevelsen helt och hållet matchar Woodstock-doftande hippieinlevelser från andra sidan kontinenten. Trots didaktiska texter fulla av domderande cirkelresonemang så finns det en äkta spel- och livsglädje i den här samlingen sånger, som…
-
Marta del Grandi – Dream Life (2026)
Jag är ganska säker på att italienska Marta Del Grandi faktiskt finns i verkligheten, men nog låter hela detta album som något man kan ha med i ett ”är det AI eller inte?”-quiz – presentationen är felfri och varje låt en utmärkt demonstration av vad den försöker vara. Frågan är bara varför eller vad som är…
-
Public Enemy No. 1 (L’Instinct de mort/L’ennemi public n°1, 2008)
Förutsägbar men väldigt sebar skildring av den franske gangstern Jacques Merine, som på 70-talet rånade mängder av banker, flydde från flera fängelser, kidnappade och rånade, hävde ur sig pseudoanarkistiska floskler, mördade 39 personer och skrev två bestsellers. Att ingen gjort en film om honom på denna storlek tidigare är ett mirakel, men här kommer ändå…
