fredrik fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

  • Thanksgiving (2023)

    Vad som började som en fejktrailer för en slasher i kanadensisk stil anno 1980 (i 2007 års Grindhouse) har femton år senare ironiskt nog blivit en throwback till skräpiga Hollywood-slashers från 00-talet. Formulan är given – ett år efter en tragedi i en småstad börjar någon ha ihjäl folk som var inblandade, särskilt tonåringarna som…

  • Onsdag 25/2 2026

    Lyckan i att hitta en parkeringsplats som ingen annan hittat till. Somliga ser livet som ett spel. Det går inte att vinna, annat än små segrar, och det är vad som bibehåller lusten till spelandet. Spelandet är självändamålet. Det är livet som för en ekorre. Man tar sig fram i skogen, överlever, hittar något att…

  • Världens ondska (Mare Nostrum, 1926)

    Intressant och visuellt slående megamelodram, tyvärr också en smula omständlig, som utspelar sig under första världskriget och handlar om romansen mellan en romantiskt lagd spansk sjöfarare (Antonio Moreno) och en tysk spion (Alice Terry) och hur krigets tragedier efterhand kommer i vägen för deras lycka. En film full av effektfulla och storslagna scener som gjordes…

  • Anders F. Rönnblom – Din barndom skall aldrig dö (1971)

    Rönnbloms första skiva är en ljuvlig grogrund av flera tongångar och lägen. Mest uppenbart kommer trubaduren trippandes på det avverkade 60-talets drömmar och visioner om en bättre värld, men redan här finns det något i språket som stretar emot och vägrar låta kärleken bli naiv. Stundtals gör Rönnblom progg bättre än proggarna (Kommer du med?),…

  • Tisdag 24/2 2026

    De upprörda känslornas tidevarv, eller virvelvarv, vindar som drar hit och dit genom seklen som förbi husknutar. Det är ingen myt att folksamlingar jublade åt hängningar en gång i tiden, eller så är det det. Kanske det är värt att bli upprörd över saker, kanske det inte ens är att saluföra det, skyltfönstra det, kanske…

  • Dixie (1943)

    Medioker musikal, komiskt passé och bisarr idag, som genom diverse historieförsköningar skildrar hur sångmakaren Daniel Decatur Emmett (Bing Crosby) på 1800-talet hittade på den tokrasistiska ministrel-revyn med tjo och tjim i blackface osv. Jodå, majoriteten av musiken framförs med skokräm och tillgjorda röster. Det ska till en ordentlig Bing Crosby-beundrare för att uppskatta denna film,…