En av två överlevande långfilmer från det afroamerikanska b-filmbolaget Colored Players som gjorde ”rasfilmer” på stumfilmstiden (den andra är The Scar of Shame). Byggd på en roman från 1854 om en man som luras på en fabrik, super ner sig själv och ruinerar sin familjs liv. Den tragiska centralhistorien, och intrigen i och kring den,…

Tidigt exempel på en arketypisk katastroffilm där förmannen George O’Brien är den enda som begriper att den nya dammen i den lilla Pennsylvaniastaden är bräcklig och kommer att rasa. Innan slutets specialeffekter – som trots den arkaiska tekniken fortfarande ser fantastiska ut – får vi gott om konflikter mellan giriga timmerpampar och vanligt hederligt folk,…

Obligatorisk, licensmotiverad uppföljare/nyinspelning utformad ungefär som en mysterieslasher i ”upphöjd skräck”-stuk med pliktskyldiga inslag av trauma och missbruksproblematik. Huvudpersonen är en trasslig ung kvinna med missbruksproblem som upptäcker den mystiska lådan som väcker till liv stoiska sadistmonster från kosmiska världsändar. Det är svårt att arbeta upp entusiasm för filmens standardiserade stil och manusets kalkylerade och…

Oemotståndligt släpig och slasktrattspatetisk melodram som utspelar sig i New Orleans och handlar om oförfinad artonåring (Scarlett Johansson) vars mamma dör och lämnar henne ett gammalt hus som till hälften ägs av två suputer, varav en av dem (John Travolta) är en gammal litteraturprofessor som numera tillbringar dagarna med flaska och gitarr i solkiga solstolar….

Ett riktigt obskyrt stycke knas, en amerikansk-svensk produktion om en amerikansk desertör som tar tillflykt i Stockholm, där han först ramlar in i porrbranschen och sedan FNL-rörelsen. Lealös intrig som inte riktigt verkar handla om någonting – däremellan finns gott om roliga dumheter att gotta sig åt, t.ex CIA-parodier i Benny Hill-stuk och ett överflöd…

Dokumentär om Chevy Chase som går igenom hans uppgång och fall medan regissören Marina Zenovich försöker komma till botten med hans ökänt oförskämda beteende. Han framstår efterhand som en ganska typisk, kliniskt deprimerad surgubbe utan självinsikt, och med extremt begränsade förmågor till självkritik, men filmen har ingenting att säga om vare sig det, hans karriär…