En av två överlevande långfilmer från det afroamerikanska b-filmbolaget Colored Players som gjorde ”rasfilmer” på stumfilmstiden (den andra är The Scar of Shame). Byggd på en roman från 1854 om en man som luras på en fabrik, super ner sig själv och ruinerar sin familjs liv. Den tragiska centralhistorien, och intrigen i och kring den, är på det stora hela taget ganska schablonmelodramatisk, men denna film har en underskattad helhet som är lätt att förbise – detta är mycket mer en skildring av en plats och en tid, kännbar i sättet regissören Roy Calnek föredrar att stanna i scener där människor samtalar och konverserar på ett sätt som föreslår en stillsam, vardagspoetisk närvaro som man i moderna filmer kallar ”hang out”-stämning, men som har föribsetts i denna 1920-talsfilm. Ändå är det precis samma motivation – en genomlevd estetik som strävar efter att skapa en autentisk känsla genom regin snarare än manuset.
Lämna ett svar