Det första soundtracket krediterat till Morricone, då 32 år. En italiensk krigskomedi som mestadels låter som skicklig men förutsägbar militäristisk muzak, med ett par undantag – dels den geniala utdragna c-tonen som ofta hörs mellan varven, vilket hela tiden påminner om ett underliggande mörker (ofta genom ren dissonans) och även spåret som gör en patsisch av Colonel Bogey March från Bridge on the River Kwai. Relativt blygsamt för att vara Morricone, men alla måste börja någonstans.
Lämna ett svar