En både poetisk och underhållande stumfilmspärla från erans peak om en luffare (Richard Arlen) som lär känna föräldralösa Louise Brooks just som hon haft ihjäl sin förgripande styvfar. De ger sig av på flykt undan lagen och får både hjälp och stjälp av ett gäng rövare ledda av frejdigt farlige Wallace Beery. En vacker, nyanserad film som blandar en sorts antik luffarromantik med mer modernistiska motiv om gråzoner mellan gott och ont samt verklighetens krassa förhållanden. Visuellt slående, såväl i den intensiva personregin (skådespeleriet har en nästan hypnotisk fotogenisk kvalitet) som i hanteringen av karga bergsmiljöer och de flertalet sekvenser som innefattar rusande tåg. Visades ursprungligen i en version som innehöll en ljudscen där Beery sjöng.