En hemsökt skiva, eller inte en skiva alls? Haunted disc lanseras som ett ”mixtape”, så kalla det vad du vill. Debutalbumet (dårå) från nepobabyn Suzy Ekman Ronander följer den moderna strategin att samla ihop tidigare singlar och EP:s med fem nya spår.
Sak samma. Det här en väldigt underhållande och mycket hemmagjord mix av drömsk r’n’b från 90-talet och millennieskiftet, blandad med ADSL-nostalgi, transgressiv flickrumslängtan och modern onlinerastlöshet – det jag framför allt gillar här är hur den moderna artisten förvandlas till ett spöke i etern; där men inte riktigt fysisk, en identitet men inte riktigt en person, ett hopkok av data snarare, som börjar med ett spår som heter Aqua och slutar med ett spår (Never saw him again) som nästan förutsägbart kopierar Angelo Badalamentis Twin Peaks-tema, en gång för alla cementerandes Laura Palmer som den döda tjejen alla vill vara.
Det är en rastlös, undflyende samling där många spår utgör moody mellanspel, och det finns så mycket kreativ input att det till slut känns som om den brådmogna, blyga talangen försöker gömma sig i röran hon skapar för sig själv, men det finns åtminstone garanterat mer i det hela än förenklad nostalgi eller hipsterposer. De flesta regelrätta låtar sticker faktiskt ut rätt skarpt, om än i en hård retrokontext; Windows XP låter som en läcker Lene Marlin-remix, Digital Sun är en tillfredsställande throwback till Robyns Electric-era och den riktigt utmärkande låten är Half of the time, en fullfjädrad dansgolvsballad som inte bara svävar omkring i ett drömskt spöksken utan använder text och melodi på varierade, nyanserade sätt. Det är en solid r’n’b-ballad som antyder att DJ Suzy och hennes medarbetare, under den kakafoniska ytan och trots en stundtals svajig engelsk grammatik, har vad som krävs för att beröra på djupet.