Stark historia inspirerad av en verklig händelse där en tonåring mördade sin flickvän, varpå dagar gick utan att något märktes medan han visade upp liket för sina vänner. Utifrån samma premiss målar den här filmen upp ett panorama i en fattig småstad där emotionellt skadade barn och ungdomar rör sig i en rundgång av vrede, våld och malplacerad lojalitet – Crispin Glover spelar ungdom på glid (och speed) som försöker hjälpa mördaren (hans ”vän”) medan Keanu Reeves spelar hans kompis som sent omsider börjar upptäcka att han har ett samvete; Joashua John Miller är minnesvärd som Reeves lillebror, en nästan helt förlorad tolvåring, och Dennis Hopper sedvanligt minnesvärd i en för honom typisk hedersbiroll som gammal MC-gängmedlem som förlorat ett ben och numera säljer knark med sin ”flickvän” (en uppblåsbar sexdocka).
En mörk och intensiv film, men aldrig en som förlorar sin mänsklighet, tack vare fina skådespelare och ett noga övervägt manus; vi förstår mer om karaktärerna, och deras desperata projiceringar på omvärlden, ju längre filmen pågår. Det enda som hindrar filmen från att bli ännu bättre är att den nöjer sig med rätt schablonmässiga karaktärsbeskrivningar och trots att regissören Hunter har en utmärkt berättartalang är personregin mer onyanserad, ungefär som om karaktärerna är tagna ur en kitschig Stephen King-berättelse när allt de säger och gör föreslår J.G. Ballard. Med det sagt är det denna minnesvärda films enda svajiga punkt.