Det tog ytterligare ett årtionde för Don Coscarelli att göra en till uppföljare och ändå tar denna vid exakt där föregångaren slutade. Inte för att det gör så stor skillnad för ”storyn” är fortfarande en sorts öppen tablå där ingenting och allt händer på samma gång. Glassbilschaffisen Reggie Bannister är mer av en huvudperson här, på jakt efter ”långe mannen” vars omständigheter nu får lite fler förklaringar. Mest, som det verkar, för att Coscarelli inte har några andra kort att spela. Däremellan många fantasifulla galenskaper som egentligen mest består av upprepningar från de förra filmerna.