Marlee Matlin fick en välförtjänad Oscar för rollen som döv kvinna som jobbar som städerska på en skola för hörselskadade som hon själv gått i hela sitt liv. Ska hennes burdusa humör och dåliga självförtroende helas av ny lärare (William Hurt) som intresserar sig för henne? En välspelad och finstämd film, men skämd av flera konstiga perspektiv; man blir aldrig klok på varför Hurt blir så besatt av Matlin, eller vad hon ser i honom. Dessutom ser sig filmen tvungen att låta Hurt upprepa allt Maitlin säger på ett forcerat och klumpigt sätt, som dessutom ger filmen en chauvinistisk underton (ett faktum som inte blev bättre av att Maitlin långt senare berättade om Hurts verkliga övergrepp när de blev ett par i verkligheten). Den sävligt följsamma berättarstilen, och skådespelarnas lyhördhet för materialet, ger emellertid filmen en viss behaglighet.