Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Ditt fokus bestämmer din verklighet

Alla texter om Episod III.

Några inledande ord

Episod III är en ylande emotionell, bombastisk och överväldigande film. Liksom sina två föregångare är det också en exceptionellt komplex film under ytan – kanske än mer så, eftersom Episod III vid första ögonkastet tycks vara en mycket enklare och mer konkret film än Episod I och Episod II. Det är inte för inte som många tyckte om Episod III där de ogillade föregångarna, och ansåg att det var denna som ”faktiskt hade en story” eller var ”emotionellt engagerande” och så.

Det är inte konstigt, eftersom Episod III av flera orsaker är en mycket mer konkret, relativt sett till och med mer konventionell film, än episoderna som föregick den. Episod I hade inte så mycket story som den hade en sightseeing genom en värld, och Episod II hade inte så mycket en berättelse som den hade flera intriger som sammantaget bildade ett komplext nätverk av mystisk mening.

På ytan verkar Episod III mycket enklare att hänga med i – Anakin och Obi-Wan slåss i klonkriget, jedirådet letar efter veckans fiende, general Grievous; halvvägs in kommer vändningen när Palpatine avslöjar sin plan, har ihjäl alla jediriddare, etablerar imperiet och knuffar över Ani till mörka sidan som Darth Vader. Luke och Leia föds och Episod IV gryr, bokstavligt talat, i Tatooines magnifika solar.

För många var det här allt prequelfilmerna behövde göra till att börja med, och för dem var Episod I och II, samt mycket av vad som händer i början av Episod III, ett slöseri på tid. Men enligt den logiken behöver en film bara en final – vi vill se vad som ska hända och sen gå hem.

Men det verkliga missförståndet här är förstås att Lucas inte betraktar filmberättande på samma sätt som andra, och att han har mål och medel att göra filmerna som han behagar. Prequeltrilogin handlar om hur Anakin vänder till mörka sidan som Darth Vader, och om hur en republik blir en diktatur, men det händer inte enligt manusskolans regler – tvärtom är Lucas stil så idiosynkratiskt sin egen att den bara kan jämföras med sig själv.

Lucas’ inspirationskällor är gamla, äldre och äldst. Bland hans mer moderna inspirationskällor finns tonårsfilmer från 1950-talet – därefter kan man se ett rakt nedstigande led; noirthrillers från 40-talet, 30-talsmatinéer, stumfilmer från 20-talet och till sist medeltida riddarberättelser och Shakespeare, ner till den grekiska mytologin – storyn är inte psykologiskt eller realistiskt utvikt för oss, den är ”platt” och strikt symbolisk, det är inte så mycket en berättelse som det är en representation av en berättelse.

Sedd ur det perspektivet så är Episod III den mest primitiva av prequelfilmerna – dess relation till Shakespeares tragedier är så tät att det påminner om en pastisch, och dess närhet till den grekiska tragedin är så stor att det ibland blir nästan surrealistiskt. Om Lucas’ mål från början var att göra en rymdopera så är Episod III tveklöst hans mest lyckade film – ingen annan av filmerna kommer faktiskt i närheten av Episod III:s bombastiska, nästan barbariska känslostormar.

Av liknande anledningar är Episod III den Star Wars-film som är mest Star Wars. Det märks att det var den sista filmen i serien som Lucas gjorde, rent kronologiskt, för vid det här laget använder egentligen inte Lucas några andra källor än sig själv. Anakin är Anakin här, som Hamlet är Hamlet. Klonkriget är klonkriget som det trojanska kriget är det trojanska kriget. Episod III är den Star Wars-film som på allvar är rotad i sin egen myt, och det är bland annat därför som dess fokus på sin egen intensitet är så överväldigande. Alla episoder innehåller referenser till andra myter men Episod III är platsen där Star Wars möter Star Wars och inget annat – symptomatiskt är det också platsen där det förflutna möter framtiden, själva kärnpunkten i sagan, dess ursprungliga Big Bang.

Tidigare har jag gjort så att jag delat upp mina texter i två ungefärliga sektioner – först har jag gått igenom storyn och sedan gått in på de mer subtila kvalitéerna.

Episod III tillåter dock inte en sådan snygg split – den främsta orsaken är att Episod III inte har så mycket under ytan; all komplex tematik går nu hand i hand med handlingen, det vi ser hända i bild. Det kommer inte att fungera om jag först reciterar storyn rakt upp och ner och sedan pendlar fram och tillbaka mellan den och allt de olika delarna betyder.

Vi kommer istället få behöva studera Episod III – japp – scen för scen.

Episod III representerar nämligen ögonblicket då mycket av vad som förut varit fördolt nu stiger till ytan, och blir del av handlingen på ett väldigt konkret sätt. Som tur är har jag redan gått igenom de huvudsakliga tematiska idéerna i mina tidigare texter om Episod I och särskilt Episod II. En utmaning för mig inför Episod III är att inte ödsla tid genom att upprepa mig – så för att helt förstå allt vad jag kommer att prata om i de här texterna så måste du helt enkelt gå tillbaka till de tidigare texterna. Det blir enklast så.

De första texterna kommer att behandla Episod III utifrån vad vi lärde oss i Episod II – jag kommer där också analysera Episod III ur ett litteraturhistoriskt perspektiv, eftersom dess rötter till de gamla grekerna är centrala för att filmen ska kunna läsas ordentligt. Omkring mittendelen, runt Order 66, kommer jag diskutera Episod III:s betydelse som peripeti och centrum för hela sagan. Därefter kommer jag att spekulera i de mer filosofiska aspekterna av kraften, via det absoluta misslyckande som vi ser jediriddarna lida sig igenom. Till sist kommer jag analysera Lucas’ högst esoteriska syn på död och pånyttfödelse, innan jag avrundar allt med en epilog om hur Anakin faktiskt gav balans åt kraften. Allt om kraften är med mig förstås.

Även om Episod III på ytan följer en basal narrativ struktur så tänker jag inte arbeta utifrån logiken att filmen har en början, mitt och slut – istället tänker jag behandla Episod III:s intrig enligt en annan kurva; efter filmens introducerande del så rör sig Episod III i ett fall – därefter följer dess krasch, dess misslyckande, dess död och dess återuppståndelse.

Det låter förstås väldigt kryptiskt och mystiskt, men ni får helt enkelt lita på mig. Det får låta obskyrt. Jag ska inte göra misstaget att försöka förklara något på förhand – vi får lära medan vi lever, och förstå medan resan pågår.

Fortsättning följer

FREDRIK FYHR

Ett svar på ”Ditt fokus bestämmer din verklighet

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *