Tohos trettiosjunde Godzilla-film var en reboot som omsvärmades av bra recensioner, diverse priser och en stor internationell popularitet – rimligen tack vare en mycket seriös ton och en extremt realistisk skildring av monstrets bärsärkagång. Mittpartiet, från Godzillas havsentré till och med förödelsen av Ginza, kan vara de mest imponerande och skräckinjagande sekvenser som denna serie någonsin åstadkommit (åtminstone garanterat de mest genuint effektiva sedan originalet från 1954). Själva storyn dock – om en kamikazepilot som efter kriget vill hitta en symbolisk fred genom att förinta Godzilla – är mer av en besvikelse; dels för att den inte innehåller något vi inte redan sett, dels för att den realistiska stilen driver upp förväntningarna på ett sätt som filmen inte kan leva upp till. Finalen är inte så spännande som den borde vara och de allra sista sentimentala ögonblicken lyckas dessutom förta styrkan från filmens bästa delar. Därutöver kan man diskutera vad som hänt med kärnvapenbudskapet sedan Ishiro Hondas allvarliga, tungt sorgesamma originalfilm – sjuttio år senare ter den sig som en nationalistisk fantasi där hjältar ska vara redo att dö för en mystiskt frånvarande statsmakt.