Vad gäller filmversionerna av Astrid Lindgrens tre stora fantasyverk så landar Tage Danielssons Ronja Rövardotter precis mellan Bröderna Lejonhjärta (som trots sina tekniska begränsningar har en odödlig magi) och Mio min Mio (som var förskräcklig). Boken om rövarhövdingen Ronja i Mattisskogen blev en omedelbar klassiker och filmversionen (som hade premiär bara tre år efter det att boken släpptes) var tillräckligt snygg och stämningsfull för att åtminstone bli en generationsfavorit. Tyvärr blir den mindre spännande ju längre den pågår, för trots att den är full av burleskt rövarståhej och stämningsfulla fantasydetaljer (rumpnissar och vildvittror mer specifikt) så hittar filmen inget sätt att förtydliga sin konflikt. Liksom i många svenska filmer introduceras istället en premiss, varpå vi får episodiska vinjetter av mer och mer degigt (medeltids-)fluff. Till slut pågår bara filmen i ett obekymrat ingenmansland och vi har nästan ingen aning om vad den faktiskt handlar om. Perfekta skådespelare hjälper, men även de känns styltiga emellanåt. I slutändan får man nog säga att man inte ska underskatta behagliga miljöer och välgjorda kostymer – som så ofta i svensk film är det jobbet från verkstäderna som imponerar mest. Danielson tog över regiarbetet från Olle Hellbom, som dog innan inspelningen började. Omgjord till japansk animeserie 20 år senare (av Goro Miyazaki) samt en svensk TV-serie 2024.