Tjatig komedi av Bruce Robinson, som slog igenom med Withnail och jag två år tidigare. Richard E. Grant har huvudrollen även här, men nu spelar han en skrupulös reklamchef som får ett nervöst sammanbrott och upptäcker att han har en stor, pratande böld på axeln. Grant är förstås oklanderlig men han och hela filmen trampar vatten från början till slut – idén leder inte till vare sig någon intressant konflikt eller intrig, eftersom huvudpersonen egentligen inte förändras eller gör något särskilt. Insikten att folk som jobbar med reklam saknar skrupler är knappast nog för en satirisk retorik – den står klar i första scenen och resten är repetition. Kul att se för Grants oavbrutna mani, absolut, men det är också den enda attraktionen.