Central wuxiaklassiker om dramatiken i ett provinsiellt värdshus i 1450-talets Kina. Tekniskt sett handlar filmen om ett gäng dansanta svärdsvingare som försöker skydda barnen till en general som avrättats av kejsarens ondaste eunuck, som nu beordrat att även döda de flyende ättlingarna. I praktiken är storyn mest en premiss för gestaltningen; i sin tredje och fram till dess mest stilsäkra film skapar King Hu ett sorts minutiöst bildspel av kontinuitet där värdshusets arkitektur och karaktärernas minspel, handlingar och själva rörelser är det som är i fokus. Inte mycket till dramatisk substans, alltså, men minutiöst dansant och elegant intensivt på ett sätt som inga andra filmer var vid den här tiden.
Ett svar på ”Dragon Inn (Long men kezhan, 1966)”