Tunn, alltför försiktig historia om en gammal man som måste lämna den isländska landsbygden, och sina hästar, för att bo i staden, där han blir vän med en grannpojke som negligeras av sina föräldrar. En fin men förutsägbar film som inte tar vara på sin korta speltid utan fyller ut scener med välbekanta klichéer vars underdrivna lågmäldhet inte ger dem den karaktär eller den mening som filmen tycks önska. Manuset skyddar karaktärerna undan ovälkomna konflikter och söker istället tillrättalagda aha-ögonblick som saknar djup. Det är för all del en finstämd film som är lätt att se, men det blir i slutändan omöjligt att inte se det som en regelrätt kortfilm som förlängts med femton-tjugo minuter för att passera som spelfilm.