Joaquin Phoenix påminner om en bakfull mupp i en film som är sällsynt seg, även för att vara ett (till) historiskt epos av Scott. I en värld av lervälling och tråkig flärd går Napoleon från seger till seger, medan han tydligen upplever en (slappt definierad och minst sagt sval) ”livskärlek” med den outvecklade Josephine (Vanessa Kirby). En torftig frankofili bidrar med filmens enda riktiga personlighet. Man kan inte dra någon annan slutsats än att filmen bokstavligt talat är en nationalistisk propagandafilm om värdet i att offra sig för staten, där även kärlek i slutändan bara är viktigt för krigsstrategin. Sannerligen en bekymmerslös, reaktionär fåtöljsdröm från en regissör som finner det underdånigt att behöva dubbelkolla manuset. Director’s cut 205 min för den som vill ha mer.