En av Nazitysklands största inhemska bioframgångar, en romantisk komedi centrerad kring ett radioprogram utformat för att ge tröst och hopp åt familjemedlemmar, särskilt hustrur, till soldater i kriget. Ganska sevärd i rent filmhistoriskt intresse – formulan är strikt Hollywood, och den banala intrigen är i princip identisk till vad man hittar i en amerikansk dussinmusikal från eran. Den iögonfallande skillnaden är förstås förtjusningen i swastikor och Hitlerhälsningar – filmen börjar på OS i Berlin 1936 och slutar med en närbild på Naziflaggan á la ”Rädda menige Rudolf”. Även med det sagt måste man säga att den nazistiska propagandans vision av ett fårskalligt folk lyckligt sammanfogade i klinisk folkgemenskap spelar i en alldeles egen liga av antiintellektuell banalitet. Goebbels själv var med och utformade hela produktionen.