Joanne Woodward spelar medelålders New York-kvinna som går igenom en livskris som får henne att älta sin barndom, den krassa modern (Sylvia Sidney), syskonskaran hon inte kommer överens med och barnen som vuxit ifrån henne. Den ende hon kan lita på är trofaste maken Martin Balsam, en snäll optiker som tar med henne på en resa till London. Berättelsen tar slut just när man tror den ska komma till saken, vilket är synd eftersom Stewart Sterns manus stundtals är riktigt välskrivet och ger plats för ett par riktigt fina prestationer (Balsam har kanske aldrig varit bättre). Filmen är definitivt bättre i delarna än i helheten och tål inga jämförelser med Ingmar Bergman (som det alluderas ganska kraftigt till här och var).