Fisljummen uppföljare till filmen från 2017; gänget från den filmen åker in i TV-spelet en gång till, nu för att rädda sin kompis som av någon anledning tagit sin tillflykt dit. Den förra filmen tog sig själv på snäppet för stort allvar medan uppföljaren i princip bara är generiska äventyrssekvenser som knappt hänger ihop i någonting relaterat till story eller karaktärer. Man har varit smart nog att förstå att de kroppsliga förväxlingarna var den förra filmens största tillgång, men ingen har haft disciplin nog att göra det konsekvent; filmen bevisar emellertid att somliga Hollywoodstjärnor har mer skådespelartalang än andra. Awkwafina visar sig vara ett riktigt proffs, till exempel, som kan parodiera såväl Alex Wolffs oskuldsfulla bortkommenhet som Danny DeVitos pingvinvagg. Dwayne Johnson har samma uppdrag och påminner om… Dwayne Johnson. Kevin Harts försök att gestalta Danny Glover hade också behövt mycket mer coaching. Karen Gillan är OK medan Jack Black äter upp alla gestaltningar och lyckas få alla figurer att bli… Jack Black. Summa summarum: Slarvigt slask. Eller Jumanjahaja.