Efter årtionden av samma sak så är Gordon Scotts andra Tarzan ett försök att glassa upp det hela med färgfoto i widescreen och riktiga afrikanska miljöer. Problemet? Det är fortfarande samma sak. Scott måste hjälpa ett käbblande gäng som kraschat med ett plan i djungeln – ett typiskt b-filmsäventyr i 50-talsstuk, med komiskt uppklädda skådespelare som aldrig svettas i den svala studiodjungeln; har en lite mer ”modern” snärt i dialogen, stundtals flörtandes med Weissmullers tidigaste fräckheter (”Dick? Oh, you mean my husband”) men filmen saknar nästan helt konflikt och framåtrörelse.
Ett svar på ”Tarzan och den försvunna safarin (Tarzan and the Lost Safari, 1957)”