Denna Netflix-uppföljare följer utan minsta diskrepans mallen och måttet av forna dagars TV-filmsuppföljare, en mindre ädel genre som tycks gått förlorad i tiden. Är den bättre än Snuten i Hollywood III? Bara på samma sätt som Omen IV var bättre än Omen III. En plufsig Murphy gör så gott han kan för att hålla liv i en rutinmässig intrig där hans Axel Foley återvänder till Beverly Hills för att hjälpa sin avlägsna och fientligt inställda advokatdotter samt hitta den försvunne Judge Reinhold – ja, detta är en film där vi förväntas bry oss om vad som ska hända med Judge Reinhold – medan den självlysande skurken är korrupta snuten Kevin Bacon. Filmen missar helt den fisk-på-land-energi som originalfilmerna byggde på och den forcerade storyn saknar mål och mening varför den snart också börjar kännas väldigt trög. Marknadsföringen satsade på nostalgi, förstås, och märkligt nog ekar djungeltrumman vidare att det hela skulle vara en mysigt gammaldags orgie i publikfrieri. Filmen är i själva verket mest en anonym deg.