Jacques Demys uppföljare till Paraplyerna i Cherbourg har med tiden blivit en nästan lika kanoniserad fransk musikal – systrarna Catherine Deneuve och Françoise Dorléac är titelfigurerna, besjälade nickedockor som söker den sanna kärleken i den lilla, pastelldränkta sommarstaden; är det någon av de unga män som jobbar på den genomresande karnevalen? Kanske deras mamma vet ett och annat om saken, hon vars förlorade kärlek sköter ett galleri några kvarter bort – så plötsligt strosar Gene Kelly förbi och blir kär i en av dem. Man får leta länge efter molniga himlar här – trots en sidointrig om en styckmördare! – för Demys fläckfria scenografi, kulörbomber till kostymer och hårt överexponerade färgfoto gör att filmen är en envist insisterande, nästan kvävande komplett fantasi. Intrigen är mekanisk som ett urverk – somliga kan finna det en aning själlöst, andra tas till himlen av det. I vilket fall som helst påminner Demys genomgripande visuella vision om idealiskt realistiska målningar á la en plein air med särskilt häpnadsväckande användande av ytor, inte minst den imponerande öppningsscenen där det dansas på en brygga medan den är i luften! Få av de amerikanska skådespelarna kunde franska så de flesta fick lära sig manuset fonetiskt – alla utom Kelly, som ändå dubbades om eftersom hans sångröst ansågs för tråkig!