Mysig William Castle-rysare där Vincent Price spelar opålitlig obducent som upptäcker att rädsla i själva verket orsakas av en äcklig tusenfoting på ryggraden som blir större ju räddare man blir! Filmen är ett bra exempel på att det inte finns något som heter en dålig story – trots den idiotiska premissen är filmen faktiskt subtil och nästan elegant, särskilt för att vara Castle. Intrigen är genuint påhittig och har en vemodig underton med många suggestiva ögonblick – men här finns också rent och skärt publikfrieri och effektsökeri i sann Castleanda. Gimmicken den här gången kallades ”Percepto” och gick ut på att somliga i biopubliken hade vibrerande säten, varpå de skulle få för sig att de är ”särskilt mottagliga” för filmens särskilda blandning av knasiga kusligheter. Det hela leder till ett metaslutet som är nästintill lyriskt – scenen med det högst selektiva användandet av färgfilm är emellertid höjdpunkten.