Säregen, provocerande satir som utspelar sig i en fransk koloni i Afrika år 1936. Huvudpersonen är en sluskig, förnedrad, korrupt och infantil polischef (Philippe Noiret) som plötsligt kommer på att han kan ha ihjäl folk han ogillar och sedan spela på sin inkompetens för att undgå misstankar. Inledningsvis hämnas han på onda eller orättfärdiga människor men snart börjar han förlora förståndet helt. Man kan inte anklaga den här filmen för att vara speciellt balanserad – den börjar som buskis, fortsätter som existentialistisk metafor och rör ihop det med någon sorts sentimental pseudoreligiös symbolism. Trots överlängden (128 min) och den filosofiska rörigheten fungerar filmen; dels för att den är välgjord och välspelad men kanske främst för att huvudpersonens förvirring är så central. Byggd på en amerikansk kioskdeckare (”Parallell: Pop 1280”) som utspelade sig i den amerikanska södern. Hade ingen svensk biorunda men ska ha släppts på VHS på 80-talet under norska och danska titeln Rent bord. Av Bertrand Tavernier, med Noiret, Isabelle Huppert, Jean-Pierre Marielle, Stéphane Audran, Eddy Mitchell och Guy Marchand.