Både ömsint och rå melodram, en New Hollywood-klassiker om två flottmarinsoldater (Jack Nicholson och Otis Young) som tilldelas uppdraget att eskortera en ung man (Randy Quaid) till fängelse; den blyge artonåringen visar sig stå inför ett åtta år långt straff för en obetydlig petitess och trion beslutar sig för att leva så mycket loppan det går innan de måste infinna sig vid fängelset. Denna finstämda Hal Ashby-film var skräddarsydd för Nicholson och när den kom låg mycket av fokuset på hans framträdande, samt den för tiden vulgära och beatnikinspirerade dialogen i Robert Townes manus. Tiden har slätat ut filmens taggigare effekter och kvar är istället den melankoliska undermeningen – detta är en smyganarkistisk film om människans okränkbara frihet sett i förhållande till de kvävande och auktoritära system som i slutändan styr oss (inte olikt Gökboet två år senare). De svinkalla vintermiljöerna skär sig på ett sublimt sätt med filmens värme, precis på samma sätt som Quaids naiva yngling skär sig med de mer belevda Nicholson och Young, vilka i sin tur representerar rebellen och konformisten, båda lika desillusionerade. Med allt detta sagt är det hela en okomplicerad och lättsedd film som i stunden lever på de fina rollprestationerna och Ashbys ovanligt opretentiösa regi.