Hal Ashbys långfilmsdebut, en livlig och förvånansvärt jämn historia om en godhjärtad men naiv rikemansson (Beau Bridges) som köper ett hyreshus i Brooklyn. Hans plan är att renovera allt åt sig själv, men ganska snart blir han ställd av de inneboende, som alla är afroamerikaner, och deras oundvikliga öppenhet inför det liv de har att leva; den kulturella revolutionens svallvågor slår mot honom vidare till hans Ivy League-rasistiska familj. Intrigen har sina melodramatiska turer som känns på gränsen till forcerade; desto mer minnesvärd är den berusade lekfullheten, de absurda stickspåren och de varierade stilarna inspirerade av franska nya vågen. Filmens politik står sig också oväntat väl många årtionden senare; filmen glömmer aldrig bort att Bridges mer eller mindre är en symbolisk kolonisatör (ibland mer, ibland mindre) och Ashby lyckas ändå förhålla sig med lika mycket kärlek som uppriktighet till alla karaktärer. En fin, underfundig och ömsint film, dessutom extra drabbande som ett porträtt av ett idag svunnet New York. Baserat på en roman av Kristin Hunter