Elegant, stillsamt målmedveten berättelse om teaterregissör som sörjer sin döda fru medan han försöker sätta upp en föreställning av ”Onkel Vanja”. Ibland behöver man inte förklara en berättelse mer; trots att denna är nära tre timmar lång så handlar den mestadels om hur livet ter sig – Ryusuke Hamaguchi använder en skenbar alldaglighet medan vi deltar i huvudpersonens arbete med Tjechov, varpå konstens olika relationer till varandra och till var och ens personliga verklighet blir mer och mer synlig och varje karaktär får sin tid att bli belyst och i sin tur vända sin blick tillbaka på huvudpersonen, vars underliggande sorg är en process som tar den tid den tar. En ohyggligt intelligent och djuplodande film som berättar vad den vill ha sagt och vad den står för på alla möjliga olika sätt; trots all avancerad berättarteknik handlar den emellertid om allmängiltiga känslor – den växer sig fram, och blir till sist oerhört rörande.