Nutleys andra Liza Marklund-film, efter Sprängaren, är egentligen en prequel som utspelar sig flera år tidigare. Annika Bengtzon (Bergström) är här degraderad murvel som börjar luska i jugoslaviska maffian när hon upptäcker ett falskt kvinnohem. Har liknande problem som föregångaren – ytterst lite dramatik, klumpigt gestaltat med mycket barbariskt överspel och tematiken (om mäns våld mot kvinnor?) känns osammanhängande och skenhelig – men större delen av filmen handlar om huvudpersonens melodramatiska relationer och här bottnar alla inblandade lite bättre än vad de exempelvis gjorde i föregångarens skrattretande Gråben och Hjulben-final.