En film som påminner mig om en doftfri matta i ett mediokert hotellrum med en för dyr minibar. Storyn handlar om en världsmakt som godtyckligt flyger in i ett annat land och släpper bomber där (kan man tänka sig?!) samt vad som helst som kan främja den nu rätt kusliga kultmekaniken kring Tom Cruise och hans overkliga framställning av sig själv. Ingen bad Kelly McGillis komma tillbaka och Meg Ryans rollfigur får vi veta är död. Varken ålder, utseende eller hälsa är ett problem för Val Kilmer dock. Han klarar sig genom nålsögat, för utan Iceman antar jag att ”Mavedick” är en boll kort.
Och här tyckte jag att filmen från 1986 var syntetisk – den är kåt, glad och tacksam i jämförelse med uppföljaren, en film som bedövad på smärtstillande medel; ett nekromantiskt mausoleum utan märkbara tecken på vare sig verklighet eller fantasi. Maverick är ett utmärkt exempel på en film från en era där filmer verkar vilja avslöja sig själva som föråldrade.