Filmversionen av scenshowen är ett stycke barbariskt filmskapande, ända ner till den grekiska vinkeln, som inte verkar ha regisserats alls – vilket är som det ska vara, märk väl, för musikaler behöver inte avancerad koreografi och påkostade scennummer (komiskt nog ligger Mamma Mia närmare Chantal Akermans Golden Eighties än vad det gör Hollywood) särskilt eftersom hela företaget bara är en ursäkt för att ha en fest med en film (en sällsynt sak om du är över 40 och inte är intresserad av superhjältar).
Jag kanske gjorde motstånd mot filmen till en början, och jag antar att det inte är någon slump att det har tagit mig nästan 15 år att se den. Det som är så berörande med ABBA:s musik är att den, under de enkla melodierna och det barnsliga ordförrådet, handlar om vuxna problem och lidelser, svåra beprövade erfarenheter, och jag har inte varit särskilt intresserad av en film där allt bara är trams och flams.
Visst, storyn kommer ingenstans. Okej, låtarna är syntetiskt framställda. Men jag insåg snart att jag tittade på en begivenhet till film och jag behövde acceptera den som sådan; den är hednisk, den främjar fri kärlek, har rentav vibbar av anarkokollektivism (vill vi inte alla leva det här livet, tillsammans, fria och i ro?) och den är full av trovärdig energi – medan de yngre skådespelarna kämpar för att göra sina karaktärer trovärdiga, hittar de äldre skådespelarna sina rollfigurer som om de kastar en dart mitt i prick bakifrån medan de är salongsberusade efter några drinkar. Dessa skådespelare är överkvalificerade så till den grad att de kan tillåta sig att tramsa runt. Själva skådespeleriet blir lite av en eftertanke – vilket inte betyder att någon någonsin missar ett beat; Meryl Streep känns i synnerhet som Ronaldo på en skolgård, men titta på Julie Walters som vinglar runt på en båt innan hon slutligen faller i vattnet eller Christine Baranski som stannar i spegeln mitt i ett sångnummer – det är lätt att glömma att dessa saker är rent skådespeleri, rörelser i stunden, både fysiska och psykiska framställningar. De kommer så fantastiskt naturligt för dessa människor att det berikar materialet i bakhuvudet.
Samtidigt som det är avsmittande. Naturligtvis är det avsmittande. Kan inte vara annat. Tjurpuppor kan motstå det hela, men inga andra.