Det här är det tidigaste exemplet jag vet (i alla fall på rak arm) på när Clint Eastwood började försöka hantera konsekvenserna av våld, må så vara att det är som en krånglig kurskorrigering; Clint var aldrig blyg när det gäller sina åsikter, men när folk (som Pauline Kael, mest berömt) kallar din film fascistisk så kanske en del självrannsakan bör övervägas. Magnum Force är en helt duglig deckare, även om dess något mjäkiga politik inte känns helt ärligt menad.