Precis som med Dom i Nürnberg finns det en beundransvärd jämnhet i insatsen här – en Hollywood-film som i viss mån vill vara ett historiskt dokument; det hela är väldigt genomarbetat, ingen detalj verkar vara malplacerad och organiseringen är väldigt imponerande, med tanke på omfattningen av produktionen. En eller två melodramatiska fioler får man helt enkelt leva med. På samma sätt får man acceptera att Robert Mitchum och John Wayne är på prärien oavsett vart de är. Jag älskar/hatar speciellt hur Mitchum står på tankskeppet och kisar kolungt mot Normandie och säger med en halvfull droll ”There’d is…! Oma Haa…” Ehmmm, jo, jag föredrar kanske Tom Hanks.