Ett mästerverk av lättja, från Grouchos oneliners till Harpos harpa. Allt i den här filmen framstår som en eldfluga i natten, som om det vore ett naturens mirakel snarare än en kommersiell produkt.
Och två hårdkokta ägg.
Galakväll på operan (A Night at the Opera, 1935)
Ett svar till ”Galakväll på operan (A Night at the Opera, 1935)”
-
[…] de åkte till Washington. Filmen livas upp av Garland, som bland annat sjunger ”Alone” från Galakväll på operan; hon och Rooney har ett par fina scener ihop, särskilt i slutet, men helheten är […]
Lämna ett svar till Andy Hardy och oskulden (Andy Hardy Meets Debutante, 1940) – Fredrik Fyhr Avbryt svar